Det är din dag idag och vi har varit i minneslunden och lämnat presenter åt dig. Hoppas du tittar ner och ser att vi fortfarande tänker och saknar dig massor. Älskar dig!
3 oktober 2010
Grattis Adam
Det är din dag idag och vi har varit i minneslunden och lämnat presenter åt dig. Hoppas du tittar ner och ser att vi fortfarande tänker och saknar dig massor. Älskar dig!
2 oktober 2010
Vigselring
Jag kan äntligen få på mig min vigselring utan problem. Har gått ner ca 15 kg nu och är i limbo-land, jag kan inte ha på mig mammakläderna för de är för stora och jag kan inte få på mig mina vanliga kläder än för det är ca 6 kg kvar tills jag väger så mycket som jag vägde innan Gabriel. Så det är inte mycket jag kan få på mig... Men ringen är iallafall ett stort plus!
28 september 2010
Utvecklingsfas
Förra veckan var Gabriel jobbig. Han var grinig, ville inte sova, ville äta hela tiden... Nu förstår jag varför. Han var inne i en utvecklingsfas. Idag, för bara ett par timmar sen vände han på sig själv på golvet! Jag är så stolt!
23 september 2010
Pass
Vår lilla Quark har fått eget pass! Och om två å en halv vecka flyger vi till Egypten med min familj. Känns både skönt men samtidigt lite läskigt...
Snart 2 år
Adams 2-års dag närmar sig med stora steg och min magknip med den.
Jag kan inte fatta att det snart är två år sen han kom och vände...
TVÅ ÅR!!!
Första året var det värsta jag varit med om någonsin.
Att behöva gå vidare var inte lätt, vi kämpade verkligen för att hålla oss över ytan.
Vi drog oss undan ifrån alla och hoppades bara att vi skulle överleva en dag till.
Under andra året blev vi gravida och vi blev faktist lyckliga igen men när jag helt plötsligt blev inlagd på sjukhuset visste vi inte om vi skulle behöva gå igenom samma sak en gång till.
Gabriel kom för tidigt och känslorna över att återigen flytta in på neo var obeskrivliga.
Jag fick höra hela tiden att jag var tapper men det var många gånger som jag bröt ihop och bara låg och grät och skakade.
Men nu när Adams två-års dag närmar sig har vi en liten underbar kille i famnen.
Han mår bra och vi mår bra.
Samtidigt som jag är överlycklig över att Gabriel är här så är jag så fruktansvärt ledsen för Adam.
Jag vet ju att om inte Adam hade lämnat oss så hade inte Gabriel varit här...
Och vad skulle livet vara utan Gabriel???
Jag kan inte fatta att det snart är två år sen han kom och vände...
TVÅ ÅR!!!
Första året var det värsta jag varit med om någonsin.
Att behöva gå vidare var inte lätt, vi kämpade verkligen för att hålla oss över ytan.
Vi drog oss undan ifrån alla och hoppades bara att vi skulle överleva en dag till.
Under andra året blev vi gravida och vi blev faktist lyckliga igen men när jag helt plötsligt blev inlagd på sjukhuset visste vi inte om vi skulle behöva gå igenom samma sak en gång till.
Gabriel kom för tidigt och känslorna över att återigen flytta in på neo var obeskrivliga.
Jag fick höra hela tiden att jag var tapper men det var många gånger som jag bröt ihop och bara låg och grät och skakade.
Men nu när Adams två-års dag närmar sig har vi en liten underbar kille i famnen.
Han mår bra och vi mår bra.
Samtidigt som jag är överlycklig över att Gabriel är här så är jag så fruktansvärt ledsen för Adam.
Jag vet ju att om inte Adam hade lämnat oss så hade inte Gabriel varit här...
Och vad skulle livet vara utan Gabriel???
20 september 2010
Bajs :)
Jo just det, om nån undrar så bajsar Gabriel som vanligt nu, kanske en gång i veckan.
Det känns jätteskönt att det har kommit igång igen.
Vi var ju lite (läs jätte) oroliga att nåt var fel.
Det känns jätteskönt att det har kommit igång igen.
Vi var ju lite (läs jätte) oroliga att nåt var fel.
19 september 2010
Grattis
Stort grattis till lille Lucas som kom till världen i torsdags.
Hoppas att mamma Lotta och pappa Micke får tiden att räcka till nu när ni har tre barn att ta hand om. :)
Hoppas att mamma Lotta och pappa Micke får tiden att räcka till nu när ni har tre barn att ta hand om. :)
16 september 2010
Trötter
Efter en dag med mormor och morfar och sen en halvtimme babysim så somnar man ganska snabbt när man bara är fyra månader.
11 september 2010
Egen tid
Man vill gärna få ett litet brejk ifrån "barnpassningen" och få göra lite egna saker utan att bli avbruten hela tiden.
Då är det lite skillnad på vad jag och Micke gör.
Han gör sånt som han tycker är roligt tex sitta framför datorn och spela.
Medans jag, jag passar på att duscha, tvätta, plocka undan, laga mat...
Inget som verkligen får mig att slappna av utan sånt som måste göras här hemma.
Jag får självklart skylla mig själv men det är ju lite lustigt hur vi prioriterar olika.
Då är det lite skillnad på vad jag och Micke gör.
Han gör sånt som han tycker är roligt tex sitta framför datorn och spela.
Medans jag, jag passar på att duscha, tvätta, plocka undan, laga mat...
Inget som verkligen får mig att slappna av utan sånt som måste göras här hemma.
Jag får självklart skylla mig själv men det är ju lite lustigt hur vi prioriterar olika.
5 september 2010
Dop
Igår hade vi dop för Gabriel.
Det blev en väldigt lyckad tillställning och G var hur snäll som helst.
Han skrattade åt prästen och grät inte när hon "hällde" vatten på honom.
Inget gnäll på hela dagen och då var han ändå runt hos hur många personer som helst.
Han somnade tom i sin kusin och gudmor Paulinas famn.
När kvällen sen kom, längtade jag verkligen till sängen, jag längtade till att få krypa nära G och gosa och lukta och pussa. :)
Bilder kommer sen. Jag/Micke fotade ju inget själva utan hoppas få bilder från alla andra som fotade.
Det blev en väldigt lyckad tillställning och G var hur snäll som helst.
Han skrattade åt prästen och grät inte när hon "hällde" vatten på honom.
Inget gnäll på hela dagen och då var han ändå runt hos hur många personer som helst.
Han somnade tom i sin kusin och gudmor Paulinas famn.
När kvällen sen kom, längtade jag verkligen till sängen, jag längtade till att få krypa nära G och gosa och lukta och pussa. :)
Bilder kommer sen. Jag/Micke fotade ju inget själva utan hoppas få bilder från alla andra som fotade.
Föräldragruppen
Det gick okej i fredags på föräldragruppen.
När frågan angående första barnet kom så sa jag ingenting.
Det kändes inte som rätt tillfälle att berätta...
När frågan angående första barnet kom så sa jag ingenting.
Det kändes inte som rätt tillfälle att berätta...
1 september 2010
Tvåbarnsmor
Jag får ångest när jag vet att jag ska träffa nytt folk.
På fredag är första gången för föräldragruppen och då vet man ju vilka samtalsämnena är.
Vad svarar man på frågan "är det er första"?
Samtidigt som jag inte vill förneka att vi har två barn så vill man inte alltid säga som det är.
Jag kan fortfarande inte berätta utan att gråta.
Ett barn i himlen och ett i famnen.
Jag är tvåbarnsmor men inte som "vanliga" mammor.
Jag har bara ett barn vid liv...
På fredag är första gången för föräldragruppen och då vet man ju vilka samtalsämnena är.
Vad svarar man på frågan "är det er första"?
Samtidigt som jag inte vill förneka att vi har två barn så vill man inte alltid säga som det är.
Jag kan fortfarande inte berätta utan att gråta.
Ett barn i himlen och ett i famnen.
Jag är tvåbarnsmor men inte som "vanliga" mammor.
Jag har bara ett barn vid liv...
27 augusti 2010
26 augusti 2010
Babysim
Idag har vi varit på babysim.
Var lite orolig för han har inte riktigt tyckt om när vi badat honom hemma.
Precis som mor sin så har han inte tyckt om att få vatten över huvudet men han var jätteduktig och skrek inte alls under de 30 minuter som vi var i vattnet.
Han verkade mest fascinerad av vattnet och de andra bebisarna.
Han var jättesöt i sina små blåa badbrallor.
Nu har han slocknat totalt i soffan. Han vaknade lite för att få mat för en stund sen men somnade snabbt om igen.
Lilla gullbubbel!
Var lite orolig för han har inte riktigt tyckt om när vi badat honom hemma.
Precis som mor sin så har han inte tyckt om att få vatten över huvudet men han var jätteduktig och skrek inte alls under de 30 minuter som vi var i vattnet.
Han verkade mest fascinerad av vattnet och de andra bebisarna.
Han var jättesöt i sina små blåa badbrallor.
Nu har han slocknat totalt i soffan. Han vaknade lite för att få mat för en stund sen men somnade snabbt om igen.
Lilla gullbubbel!
23 augusti 2010
Egen säng
När Gabriel var cirka en månad gammal började vi lägga ner honom i sin egen säng varje kväll och det gick alldeles utmärkt.
Men nu helt plötsligt vill han inte sova själv!
Vi vaggar honom till sömns, lägger ner honom i sängen, fem-tio minuter senare vaknar han och skriker.
Samma procedur en gång till och en gång till...
Han sover bara om han får sova mellan oss.
Gärna så nära mig att han kan slicka mig på armen.
Då sover han som bäst.
Men vi ger inte upp!
Nån gång måste det ju funka, nån gång måste han väl somna i sin egen säng igen...
Hoppas, hoppas... *knyter tummar och tår*
Men nu helt plötsligt vill han inte sova själv!
Vi vaggar honom till sömns, lägger ner honom i sängen, fem-tio minuter senare vaknar han och skriker.
Samma procedur en gång till och en gång till...
Han sover bara om han får sova mellan oss.
Gärna så nära mig att han kan slicka mig på armen.
Då sover han som bäst.
Men vi ger inte upp!
Nån gång måste det ju funka, nån gång måste han väl somna i sin egen säng igen...
Hoppas, hoppas... *knyter tummar och tår*
17 augusti 2010
11 augusti 2010
3 månader
Lilla gullbubbel är tre månader idag. Han väger nu 5660 gram och är 61,5 cm lång. Det märks att han är inne i en ny "utvecklingsperiod" för han vill inte sova själv, äter jättelänge och vill ha uppmärksamhet hela tiden. Här har vi precis fått honom att sova men jag kan lova att så fort han läggs ner i sin egen säng kommer han att vakna...
Adam
Äntligen efter över sex månader har jag tagit mig till minneslunden. När jag sitter med G i famnen tänker jag ofta på Adam. Glädje och sorg går verkligen hand i hand för oss. Vi är glada över att G är här men saknar A så mycket att det stundvis gör så ont i hjärtat att jag inte vet vad jag ska göra med min kropp.
10 augusti 2010
Skatteverket
Nu har vi äntligen skickat in papprerna till Skatteverket angående G´s namn.
Det har varit svårt att enas och bestämma oss så det blev verkligen i sista sekunden som vi skickade in papprerna. :)
Men nu blir det:
Gabriel Alexander Neo
Gabriel: efter drömmen som jag hade dagarna efter Adams begravning, då jag drömde att hans bror skulle heta Gabriel
Alexander: efter läkaren på Danderyds som har tagit hand om både Adam och Gabriel
Neo: ett namn som Micke gillar väldigt mycket och det som var hans första förslag från början.
Så så blir det!
Dop ska vi ha i början av september, i Vätö kyrka.
Det har varit svårt att enas och bestämma oss så det blev verkligen i sista sekunden som vi skickade in papprerna. :)
Men nu blir det:
Gabriel Alexander Neo
Gabriel: efter drömmen som jag hade dagarna efter Adams begravning, då jag drömde att hans bror skulle heta Gabriel
Alexander: efter läkaren på Danderyds som har tagit hand om både Adam och Gabriel
Neo: ett namn som Micke gillar väldigt mycket och det som var hans första förslag från början.
Så så blir det!
Dop ska vi ha i början av september, i Vätö kyrka.
9 augusti 2010
Vaccinering
Idag har vi åter varit på BVC.
Denna gång för att vaccinera G.
Stackarn, två sprutor samtidigt i båda låren.
Inte så konstigt att han började störtgråta.
Och som vanligt så började jag oxå att gråta.
Jag är så fruktansvärt blödig utav mig. :)
Gillar inte när han mår dåligt och jag inte kan göra nåt åt det...
Denna gång för att vaccinera G.
Stackarn, två sprutor samtidigt i båda låren.
Inte så konstigt att han började störtgråta.
Och som vanligt så började jag oxå att gråta.
Jag är så fruktansvärt blödig utav mig. :)
Gillar inte när han mår dåligt och jag inte kan göra nåt åt det...
8 augusti 2010
Semestern
Nu är semestern slut och all hjälp med den.
Efter tre veckor på landet med Mickes föräldrar och all den hjälp vi fått varje dag är nu till ända.
G har verkligen älskat sin farmor.
Det har märkts varje gång hon har hållt i honom eller pratat med honom.
Han skiner som en sol när hon pratar med honom och somnar så snabbt i hennes famn att man nästan börjar undra vad vi gör för fel.
Men det känns ändå skönt att vara hemma igen.
Nu är det dags att försöka skapa lite nya vardagsrutiner.
Jag önskar bara att han skulle börja sova lite längre på nätterna, han vaknar fortfarande var tredje timme för att äta, om jag har tur så går det fyra timmar men det är inte ofta.
Suck, så är det att vara småbarnsförälder, man får inte sova så mycket längre.
Jag som älskar att sova...
7 augusti 2010
Igår..
... var den jobbigaste dagen som mamma hittills.
Vi var på BVC och efter att läkaren tittat och känt på G så beslöts det att ett Microlax skulle ges.
Men inget händer, G försöker bajsa men det kommer absolut ingenting.
Han skriker och gråter och likaså jag.
Att se sin son ha så ont och inte kunna göra nåt var fruktansvärt...
Efter en timme på BVC och inget bajs kommer så tyckte de att vi skulle åka till akuten.
Så sagt och gjort, vi åker till Danderyds barnakut och får träffa läkare.
Ett vattenlavemang görs på honom och äntligen kommer bajset.
Det blev en lång dag så både jag och G somnade tidigt, han vid åtta och jag vid nio.
Läkarna säger att det kan hända att små barn får problem att bajsa efter ett par månader och det är inget ovanligt att det kan gå upp till två veckor innan de bajsar.
Även fast man helammar!
Jag fick "order" om att testa äta katrinplommon för att se om det sätter igång hans mage. Och att ge honom messmör blandat med bröstmjölk.
Så nu hoppas vi verkligen på att allt kommer igång för det här vill jag inte utsätta honom för igen...
Och inte mig själv heller...
Vi var på BVC och efter att läkaren tittat och känt på G så beslöts det att ett Microlax skulle ges.
Men inget händer, G försöker bajsa men det kommer absolut ingenting.
Han skriker och gråter och likaså jag.
Att se sin son ha så ont och inte kunna göra nåt var fruktansvärt...
Efter en timme på BVC och inget bajs kommer så tyckte de att vi skulle åka till akuten.
Så sagt och gjort, vi åker till Danderyds barnakut och får träffa läkare.
Ett vattenlavemang görs på honom och äntligen kommer bajset.
Det blev en lång dag så både jag och G somnade tidigt, han vid åtta och jag vid nio.
Läkarna säger att det kan hända att små barn får problem att bajsa efter ett par månader och det är inget ovanligt att det kan gå upp till två veckor innan de bajsar.
Även fast man helammar!
Jag fick "order" om att testa äta katrinplommon för att se om det sätter igång hans mage. Och att ge honom messmör blandat med bröstmjölk.
Så nu hoppas vi verkligen på att allt kommer igång för det här vill jag inte utsätta honom för igen...
Och inte mig själv heller...
5 augusti 2010
Inga sura miner
Medlet funkade inte igår, inget bajs över huvudtaget, och inte idag heller så vi har fått en tid på BVC imorrn. Får ont i hela själen av att tänka att nåt kan vara fel på G. Det är tur att han fortfarande är på väldigt bra humör och inte verkar ha ont i magen för då skulle han ju skrika mer. Det lugnar mig iallafall lite.
4 augusti 2010
Fortfarande inget...
Suck, fortfarande inget bajsande för vår son.
Börjar bli ordentligt orolig för nu har det gått två veckor.
Ringde BVC imorse och de tyckte att vi skulle ge honom ett mikrolavemang, Resulax, så det är väl det vi ska göra snart. Det är ett sockerbaserat lavemang som tydligen inte är så farligt och vanebildande...
Sen får vi hoppas att bajsandet kommer igång.
Börjar bli ordentligt orolig för nu har det gått två veckor.
Ringde BVC imorse och de tyckte att vi skulle ge honom ett mikrolavemang, Resulax, så det är väl det vi ska göra snart. Det är ett sockerbaserat lavemang som tydligen inte är så farligt och vanebildande...
Sen får vi hoppas att bajsandet kommer igång.
31 juli 2010
30 juli 2010
En vecka till
Nu har det åter gått en vecka och G har inte bajsat sen lavemanget i förra veckan.
Ringde BCV som tyckte att vi skulle ha lite is i magen och vänta.
Lätt för dem att säga!
Så länge som G inte verkar jätteledsen och skriker så behöver vi inte göra nåt åt det. :(
Vi har testat:
* Ge honom vatten
* Massera magen
* Tops med vaselin för att reta lite
Men inget har funkat. Nån som har nån mer idé???
Ringde BCV som tyckte att vi skulle ha lite is i magen och vänta.
Lätt för dem att säga!
Så länge som G inte verkar jätteledsen och skriker så behöver vi inte göra nåt åt det. :(
Vi har testat:
* Ge honom vatten
* Massera magen
* Tops med vaselin för att reta lite
Men inget har funkat. Nån som har nån mer idé???
24 juli 2010
Första barnvagnsturen
När G var en vecka gammal tyckte vår kurator att vi skulle våga oss ut på en barnvagnstur.
Sagt och gjort, vi får låna en barnvagn från neo och en sköterska följer med oss ut ifall nåt skulle hända.
Efter ett par minuter säger sköterskan Andrea åt mig att koppla av lite, jag har hållit så hårt i barnvagnen att mina händer är helt vita.
Jag var så rädd att nåt skulle hända...
Se så liten han såg ut i barnvagnen med alla kläder alldeles för stora.
Kläder han nu har växt i och vissa tom växt ur. :)
Solen
Nu får han självklart inte vara i solen men vi kunde inte låta bli att ta en bild när han försökte sola lite. :)
23 juli 2010
Oro
Vår oro över att G ska få Nec i tarmarna verkar aldrig försvinna.
Vi vet att bebisar kan gå upp till 10 dagar innan de bajsar men ändå så oroar vi oss.
De senaste veckorna har han varit jättedålig på att bajsa och igår var det över en vecka sen han gjorde det så vi ringde BVC.
Man ser att han försöker bajsa, han tar i så han blir röd i fejjan, men inget kommer förutom en prutt.
Den prutten luktar verkligen inte hallon, man blir helt vimmelkantig om man råkar sitta i närheten. :)
Vi fick en tid samma dag så vi åkte dit och han fick ett litet lavemang.
Gud så skönt han somnade efter det, man riktigt såg hur bra han mådde efter att få ha bajsat ordentligt.
Nu hoppas vi att han kommer igång igen, lilla stackaren...
Oj, nu får jag inte sitta här längre då G är jättehungring och måste äta pronto! :)
Vi vet att bebisar kan gå upp till 10 dagar innan de bajsar men ändå så oroar vi oss.
De senaste veckorna har han varit jättedålig på att bajsa och igår var det över en vecka sen han gjorde det så vi ringde BVC.
Man ser att han försöker bajsa, han tar i så han blir röd i fejjan, men inget kommer förutom en prutt.
Den prutten luktar verkligen inte hallon, man blir helt vimmelkantig om man råkar sitta i närheten. :)
Vi fick en tid samma dag så vi åkte dit och han fick ett litet lavemang.
Gud så skönt han somnade efter det, man riktigt såg hur bra han mådde efter att få ha bajsat ordentligt.
Nu hoppas vi att han kommer igång igen, lilla stackaren...
Oj, nu får jag inte sitta här längre då G är jättehungring och måste äta pronto! :)
21 juli 2010
Varmt vatten
Micke känner på vattnet vid Håknäs brygga. Vi har inte badat än men snart så är det dags... Eller kanske, jag är en badkruka å badar helst i pool el utomlands så vi får väl se.
Ibland...
.. är jag så himla ledsen och jag har svårt att förklara för M varför.
Kanske är det för att jag sover dåligt eller för nåt annat...
Jag vet inte, jag är bara ledsen.
Vet bara att imorgon är en annan dag och förhoppningsvis en bättre dag.
Kanske är det för att jag sover dåligt eller för nåt annat...
Jag vet inte, jag är bara ledsen.
Vet bara att imorgon är en annan dag och förhoppningsvis en bättre dag.
17 juli 2010
12 juli 2010
9 veckor
Gabriel har hunnit bli 9 veckor gammal!
Det är helt otroligt hur snabbt tiden går, det känns som igår som han föddes.
Och jag börjar äntligen kunna slappna av runt Gabriel, jag vågar äntligen tro att han inte kommer att lämna oss.
Han är här för att stanna!
Tack gode gud för att det har gått bra, jag skulle aldrig ha pallat att han blev dålig...
Men jag är verkligen en liten kycklingmamma, så fort han låter i vagnen/spjälsängen så är jag där och plockar upp honom.
Micke är likadan. Så fort han kommer hem ifrån jobbet plockar han upp honom.
Så Gabriel är riktigt bortskämd.
Vet att det kommer att slå tillbaka på oss sen men det bjuder vi på.
Vi har ju längtat så länge efter det här...
Att få pussa, krama och lukta på sin egen bebis gör allting annat oviktigt!
Det är helt otroligt hur snabbt tiden går, det känns som igår som han föddes.
Och jag börjar äntligen kunna slappna av runt Gabriel, jag vågar äntligen tro att han inte kommer att lämna oss.
Han är här för att stanna!
Tack gode gud för att det har gått bra, jag skulle aldrig ha pallat att han blev dålig...
Men jag är verkligen en liten kycklingmamma, så fort han låter i vagnen/spjälsängen så är jag där och plockar upp honom.
Micke är likadan. Så fort han kommer hem ifrån jobbet plockar han upp honom.
Så Gabriel är riktigt bortskämd.
Vet att det kommer att slå tillbaka på oss sen men det bjuder vi på.
Vi har ju längtat så länge efter det här...
Att få pussa, krama och lukta på sin egen bebis gör allting annat oviktigt!
7 juli 2010
BVC
Idag har vi varit på BVC för att träffa läkaren och kolla hur Gabriels utveckling går.
Han ligger lite efter i vissa saker men hans blick är lika fokuserad som en "vanlig" bebis. Så vi har inget att oroa oss för, inom ett par månader så är han ikapp.
Han är dock inte så liten längre.
Väger 4860 gram och är 56,5 cm lång.
Vår stora härliga kille!
Att få sova på nätterna går upp och ner. Vissa nätter sover han jättebra, mellan elva och tre, andra nätter vill han amma varannan timme och sover bara när han får ligga nära.
Häromdagen, efter att få ha sovit drygt tre-fyra timmar, var jag supertrött och hade absolut ingen ork kvar, Gabriel ville amma i flera timmar (kändes det som) och skrek om vart annat.
Det var första gången jag ringde till Micke och grät, tårarna bara sprutade så Micke fick snällt lämna sitt jobb för att komma hem och hjälpa till.
Tur man har en så snäll man!
29 juni 2010
17 juni 2010
Redan torsdag kväll
Önskar att jag hade "mer" tid till att blogga.
Det finns en del saker som jag ännu inte fått ur mitt system som jag skulle behöva blogga om.
Förlossningen, mina känslor som går upp och ner, det dåliga samvetet, hur mycket jag saknar Adam nu när Gabriel finns här, hur roligt det är att se hur Gabriel växer etc.
Men det finns helt enkelt ingen ork till det.
Snart har iallafall min första vecka som mammaledig gått.
Jag och Gabriel har väl inte gjort jättemycket men det känns ändå som en bra vecka.
Vi har haft besök av BVC, hälsat på på mitt jobb, hunnit med nån enstaka promenad...
En helt okej vecka fast jag inte sovit speciellt mycket.
Jag får försöka ta igen det lite i helgen när Micke kan hjälpa till.
15 juni 2010
Mammaledig
Igår var officiellt min första mammalediga dag.
Både jag och Micke har den senaste månaden vabbat så igår var även Mickes första arbetsdag på en hel månad.
Det kändes jättekonstigt att Micke skulle åka iväg på morgonen.
Och jag skulle vara själv med Gabriel...
Micke har ett bättre tålamod än vad jag har.
Om Gabriel är kinkig blir jag lätt frustrerad för att jag inte vet vad han är ledsen över medans Micke tar sig tid.
Men gårdagen gick bra, jag fick sova ordentligt på natten så det kändes okej.
Idag däremot är värre, jag har sovit cirka 3-4 timmar på hela natten så idag kan det nog bli tuffare.
Både jag och Micke har den senaste månaden vabbat så igår var även Mickes första arbetsdag på en hel månad.
Det kändes jättekonstigt att Micke skulle åka iväg på morgonen.
Och jag skulle vara själv med Gabriel...
Micke har ett bättre tålamod än vad jag har.
Om Gabriel är kinkig blir jag lätt frustrerad för att jag inte vet vad han är ledsen över medans Micke tar sig tid.
Men gårdagen gick bra, jag fick sova ordentligt på natten så det kändes okej.
Idag däremot är värre, jag har sovit cirka 3-4 timmar på hela natten så idag kan det nog bli tuffare.
11 juni 2010
1 månad
Vår lilla plutt blir idag en månad gammal. Det firade vi med tårta. För oss vuxna såklart. Gabriel får allt vänta ett tag till. :)
7 juni 2010
Stor dag idag
Idag var en stor dag för Gabriel.
Vi har varit på sjukhuset och gjort en sista undersökning och blivit utskrivna från Neonatalen.
Han väger nu 3660 gram och är 52 cm lång.
Så nu är han lika stor som en vanligt född bebis!
Tänk vad fort det har gått, på fredag blir han en månad gammal.
Då har han funnits hos oss i en hel månad...
Och vi kan fortfarande inte sluta titta på honom!
Vi har varit på sjukhuset och gjort en sista undersökning och blivit utskrivna från Neonatalen.
Han väger nu 3660 gram och är 52 cm lång.
Så nu är han lika stor som en vanligt född bebis!
Tänk vad fort det har gått, på fredag blir han en månad gammal.
Då har han funnits hos oss i en hel månad...
Och vi kan fortfarande inte sluta titta på honom!
6 juni 2010
Att vara änglamamma
Man får snabbt dåligt samvete när man är änglamamma.
Vi som har kämpat så för att få Gabriel vågar inte riktigt klaga.
För tänk om nåt händer, tänk om han plötsligt blir dålig.
Men...
Gabriel är en riktig nattbebis.
Så fort vi ska lägga oss så vaknar han och vill umgås.
För mig som måste amma minst var tredje timme, ibland oftare på natten, är det väldigt påfrestande.
Jag får aldrig sova ordentligt.
Jag försöker hålla god min men det är svårt när man är så trött att tårarna bara rinner.
Jag vill ju inte klaga för han är ju egentligen världens bästa bebis.
I alla fall när han låter mamma sova i minst två och en halv timme innan han börjar gny efter mat.
Vi som har kämpat så för att få Gabriel vågar inte riktigt klaga.
För tänk om nåt händer, tänk om han plötsligt blir dålig.
Men...
Gabriel är en riktig nattbebis.
Så fort vi ska lägga oss så vaknar han och vill umgås.
För mig som måste amma minst var tredje timme, ibland oftare på natten, är det väldigt påfrestande.
Jag får aldrig sova ordentligt.
Jag försöker hålla god min men det är svårt när man är så trött att tårarna bara rinner.
Jag vill ju inte klaga för han är ju egentligen världens bästa bebis.
I alla fall när han låter mamma sova i minst två och en halv timme innan han börjar gny efter mat.
1 juni 2010
Totalt glömt...
Måste bara få gratta Towe och hennes familj till nya tillskottet, Morris, som föddes för ett par veckor sen.
Har totalt varit uppe i vårt liv att jag glömt skriva det i bloggen.
Det är så roligt att vi nu är fyra stycken som har fått barn inom ett par månader på vår avdelning på jobbet.
Jag hoppas att vi kan ta en glass tillsammans i sommarvärmen sen när vi alla kommit i ordning.
Har totalt varit uppe i vårt liv att jag glömt skriva det i bloggen.
Det är så roligt att vi nu är fyra stycken som har fått barn inom ett par månader på vår avdelning på jobbet.
Jag hoppas att vi kan ta en glass tillsammans i sommarvärmen sen när vi alla kommit i ordning.
31 maj 2010
En riktig pojke
Det låter kanske konstigt men idag, nu, börjar Gabriel verkligen kännas som en riktig pojke.
Hemsjukvården Wilhelmin beslöt att ta bort matsonden så nu kan vi äntligen se hela hans vackra ansikte.
Inget som stör honom eller oss när vi plockar upp honom.
Men nu ser vi även hur lik han är Adam i ansiktet.
Samma panna och ögon...
Samtidigt som vi är så fruktansvärt lyckliga slår det oss att vi alltid kommer att bära med oss sorgen över att vi aldrig kommer att få veta hur Adam skulle se ut när han växer upp.
Vi är en hel familj men samtidigt inte...
Hemsjukvården Wilhelmin beslöt att ta bort matsonden så nu kan vi äntligen se hela hans vackra ansikte.
Inget som stör honom eller oss när vi plockar upp honom.
Men nu ser vi även hur lik han är Adam i ansiktet.
Samma panna och ögon...
Samtidigt som vi är så fruktansvärt lyckliga slår det oss att vi alltid kommer att bära med oss sorgen över att vi aldrig kommer att få veta hur Adam skulle se ut när han växer upp.
Vi är en hel familj men samtidigt inte...
30 maj 2010
Bröllopsdag
Om vi hade haft tid (och ork) så skulle vi ha firat vår första bröllopsdag idag.
Men att få tid över är inte så lätt just nu. :)
De få tider man får över vill man mest sova.
Vi har iallafall idag varit ute och gått för första gången som familj.
Åt en glass i solen och kände oss jättestolta över Gabriel som var jättesnäll och sov hela tiden.
Men att få tid över är inte så lätt just nu. :)
De få tider man får över vill man mest sova.
Vi har iallafall idag varit ute och gått för första gången som familj.
Åt en glass i solen och kände oss jättestolta över Gabriel som var jättesnäll och sov hela tiden.
24 maj 2010
Oroliga föräldrar
Det har varit en jobbig helg...
Våra hjärtan har varit uppe i halsgropen hela helgen.
Efter att vi fick åka hem i lördags märkte vi att Gabriel fått sig en förkylning.
Han blev täppt i näsan och fick svårt att andas och ville inte alls amma längre.
Vi ringde neo och fick svaret att testa koksaltlösning och Nezeril vilket vi gjorde och då blev det bra för stunden.
Han sov sen nästan hela natten och vaknade bara när vi väckte honom för att mata honom, inte alls likt honom.
Då var det tur att vi fortfarande har kvar matsonden i näsan på honom så att han fick i sig mat.
Men på söndagen drog han ur även sonden så vi blev tvungna att åka tillbaka till sjukhuset för att sätta tillbaka den.
De passade då på att ta lite prover för att dubbelkolla så att han inte fått nån infektion eller bakterie.
Som tur var så var det ingenting så vi kunde lugnt åka hem igår kväll.
Nu idag har vi haft vårt första hemsjukvårdsbesök.
En kvinna som heter Wilhemina ska komma hem till oss två gånger i veckan för att väga honom och kolla så att allt är okej.
Det är en bra trygghet som vi verkligen behöver.
Vägningen visar att han nu har gått upp till 3005 gram!
Det är helt sjukt hur snabbt det går. Nu får han gärna ta det lite lugnt med vikten så han inte skenar iväg.
Våra hjärtan har varit uppe i halsgropen hela helgen.
Efter att vi fick åka hem i lördags märkte vi att Gabriel fått sig en förkylning.
Han blev täppt i näsan och fick svårt att andas och ville inte alls amma längre.
Vi ringde neo och fick svaret att testa koksaltlösning och Nezeril vilket vi gjorde och då blev det bra för stunden.
Han sov sen nästan hela natten och vaknade bara när vi väckte honom för att mata honom, inte alls likt honom.
Då var det tur att vi fortfarande har kvar matsonden i näsan på honom så att han fick i sig mat.
Men på söndagen drog han ur även sonden så vi blev tvungna att åka tillbaka till sjukhuset för att sätta tillbaka den.
De passade då på att ta lite prover för att dubbelkolla så att han inte fått nån infektion eller bakterie.
Som tur var så var det ingenting så vi kunde lugnt åka hem igår kväll.
Nu idag har vi haft vårt första hemsjukvårdsbesök.
En kvinna som heter Wilhemina ska komma hem till oss två gånger i veckan för att väga honom och kolla så att allt är okej.
Det är en bra trygghet som vi verkligen behöver.
Vägningen visar att han nu har gått upp till 3005 gram!
Det är helt sjukt hur snabbt det går. Nu får han gärna ta det lite lugnt med vikten så han inte skenar iväg.
22 maj 2010
Hemgång
Tänk att storlek 40 är för stort för vår lilla plutt. Idag har vi fått info om HLR för spädbarn ifall nåt händer och nu har vi äntligen kommit hem. Det känns otroligt nervöst men nån gång måste vi ta steget. Vi får iallafall hemsjukvård så två gånger i veckan kommer en sköterska hem till oss. Det är tryggt!
17 maj 2010
Gos!
Vi kanske får åka hem till helgen. Det känns skönt att läkarna är optimistiska för själv har jag svårt att inte oroa mig för att ett bakslag ska komma.
15 maj 2010
Rumpan i vädret
För att vara född i vecka 34+6 så var han ganska stor, 2852 gram och 49 cm lång. Här ligger han på solbädd för gulsoten. Oron att Gabriel ska få Nec i tarmarna, som bror sin, har inte riktigt släppt taget om oss men läkarna försöker peppa oss. Förhoppningsvis blir även den oron svagare snart.
14 maj 2010
Han är här!
Tisdagen den 11 maj, 23.46, föddes Gabriel. Allt är okej men vi är inlagda på Neonatalen för observation över helgen. Sen får vi se om vi får åka hem eller inte. Vi får inte ha mobilerna på eller använda mobila bredbandet så vi känner oss lite borta. Återkommer med mer rapport vid tillfälle.
10 maj 2010
Fram och tillbaka
Den här helgen har varit en jojo-resa.
Fick permiss i fredags, jätteskönt tänkte vi, att få åka hem till sina egna saker är underbart, att få umgås hemma och sova i min egen säng men sen på kvällen kom det lite blod och vi var tvungna att åka in igen.
Efter att ha varit under observation hela lördagen och inget, absolut inget, händer så fick jag på söndagen permiss igen.
Den här gången fick jag äntligen sova i min egen säng hela natten.
Nu är jag tillbaka på sjukan och inväntar nya "order" ifrån läkarna.
Jag har bett att få åka hem men man vet aldrig med dem.
Fick permiss i fredags, jätteskönt tänkte vi, att få åka hem till sina egna saker är underbart, att få umgås hemma och sova i min egen säng men sen på kvällen kom det lite blod och vi var tvungna att åka in igen.
Efter att ha varit under observation hela lördagen och inget, absolut inget, händer så fick jag på söndagen permiss igen.
Den här gången fick jag äntligen sova i min egen säng hela natten.
Nu är jag tillbaka på sjukan och inväntar nya "order" ifrån läkarna.
Jag har bett att få åka hem men man vet aldrig med dem.
5 maj 2010
Dumma vattenavgång...
Jag har verkligen ingen lust att ligga här på sjukhuset.
När jag blev inlagd i torsdags blev jag återigen tillsagd att vara sängliggandes men idag så fick jag börja röra på mig vilket är superskönt.
Jag har börjat oroa mig mer och mer för förlossningen, att jag inte ska orka så därför är det skönt att jag nu får röra på mig och mjuka upp de få muskler som finns kvar.
Jag vet att bebben mår bäst utav att vara kvar i magen så länge som möjligt men jag pallar inte att ligga här så länge till.
Men vi har fått en plan iallafall, sätter inte förlossningen igång utav sig självt så blir det igångsättning när jag kommit in i vecka 36+0 så det är bara två veckor kvar.
Två veckor kvar på sjukhuset, jag ska försöka stå ut.
Jag är nu varit sjukskriven i 12 veckor, utav dem så har jag tillbringat cirka 9 på sjukhuset.
Under alla dessa veckor så är det vissa som har hört av sig en eller flera gånger men några som jag trodde brydde sig om mig har inte hört av sig alls, inget sms eller samtal.
Det kan jag tycka är ganska konstigt, vänner borde ju förstå att det här har varit fruktansvärt traumatiskt för mig så jag skulle ha uppskattat att få ett sms iallafall...
Nåja *suck* jag ska inte klaga, de har nog fullt upp med sina egna liv och problem...
Jag kan ju inte stå i centrum för alla.
När jag blev inlagd i torsdags blev jag återigen tillsagd att vara sängliggandes men idag så fick jag börja röra på mig vilket är superskönt.
Jag har börjat oroa mig mer och mer för förlossningen, att jag inte ska orka så därför är det skönt att jag nu får röra på mig och mjuka upp de få muskler som finns kvar.
Jag vet att bebben mår bäst utav att vara kvar i magen så länge som möjligt men jag pallar inte att ligga här så länge till.
Men vi har fått en plan iallafall, sätter inte förlossningen igång utav sig självt så blir det igångsättning när jag kommit in i vecka 36+0 så det är bara två veckor kvar.
Två veckor kvar på sjukhuset, jag ska försöka stå ut.
Jag är nu varit sjukskriven i 12 veckor, utav dem så har jag tillbringat cirka 9 på sjukhuset.
Under alla dessa veckor så är det vissa som har hört av sig en eller flera gånger men några som jag trodde brydde sig om mig har inte hört av sig alls, inget sms eller samtal.
Det kan jag tycka är ganska konstigt, vänner borde ju förstå att det här har varit fruktansvärt traumatiskt för mig så jag skulle ha uppskattat att få ett sms iallafall...
Nåja *suck* jag ska inte klaga, de har nog fullt upp med sina egna liv och problem...
Jag kan ju inte stå i centrum för alla.
30 april 2010
Återigen inlagd...
En kort och snabb uppdatering... Började läcka fostervatten inatt så jag är återigen inlagd. Är inte orolig än, sammandragningarna är fler men inga som gör ont och Quark rör på sig som sjutton. Det är dock skittrist att va tillbaka på sjukan, hade hoppats på att få va hemma ett tag till... ”suck”
Sudoku
Mitt nya intresse är att lösa Sudoku, det ska ju helst finnas en lösning ifall man fastnar så man kan fuska. :) Men det är verkligen ett bra tidsfördriv.
27 april 2010
Min mage
Jag har varit väldigt dålig på att visa upp min mage i bloggen så här kommer en uppdatering hur den ser ut nu. :)
Den är härligt stor och jag börjar känna mig väldigt otymplig.
Det har nog även med att göra att jag inte har rört mig på 10 veckor som jag känner så, är stel i hela kroppen och ryggen gör jätteont så fort jag ställer mig upp.
Känner mig jättefånig när jag försöker vanka mig fram i lägenheten.
Men sånt är livet, det är bara att stå ut!
Snart tar även det här slut...
25 april 2010
Hemma...
Jag var jätteorolig i fredags att få ett avslag ifrån läkarna, kunde inte låta bli att gråta och det kanske fick dem att besluta sig. Jag fick åka hem med restriktioner att Ta Det Lugnt. Inga promenader... Ska tillbaka på torsdag för nya prover. Så idag passade jag på att utnyttja solen och gissa om jag tyckte det var underbart!?
22 april 2010
Vecka 32+1
Kan ni fatta att jag har kommit in i vecka 33?
Inte jag iallafall...
Det känns helt overkligt men så himla roligt!
Imorrn är det nytt ultraljud och sen kanske jag får åka hem.
Läkarna lät väldigt positiva idag på ronden att jag ska få åka hem imorgon och det kändes skönt att höra. Tidigare har det låtit så ovisst men nu verkar de har svängt så hoppet är stort.
Jag längtar verkligen hem!
Inte jag iallafall...
Det känns helt overkligt men så himla roligt!
Imorrn är det nytt ultraljud och sen kanske jag får åka hem.
Läkarna lät väldigt positiva idag på ronden att jag ska få åka hem imorgon och det kändes skönt att höra. Tidigare har det låtit så ovisst men nu verkar de har svängt så hoppet är stort.
Jag längtar verkligen hem!
20 april 2010
Askmolnet
Till och med jag som ligger på sjukhus är drabbad av flyginställningarna... :-)
Den enda doktorn som gör "proteinprovet" är fast i Mexiko så jag får snällt vänta tills hon kan ta sig hem igen.
Inte mycket att göra åt.
Fick börja gå lite igår, mellan rummet och köket, och det går bra.
Har självklart lite fler sammandragningar än när jag bara ligger ner men de gör fortfarande inte ont så det känns positivt.
Det känns verkligen i kroppen att jag inte har varit uppe och gått på jättelänge men det är bara att fortsätta kämpa och ta det lugnt och hoppas på att bebis vill stanna kvar i magen ett par veckor till.
Det slog oss i helgen att vi kanske inte behöver bli inlagda på Neo, kommer h*n efter vecka 35 och mår bra så behövs det inte.
Då får vi åka hem efter två dagar...
Så som vanligt folk gör. :-)
Shit det är ju helt sjukt att kunna och våga tänka så!
Den enda doktorn som gör "proteinprovet" är fast i Mexiko så jag får snällt vänta tills hon kan ta sig hem igen.
Inte mycket att göra åt.
Fick börja gå lite igår, mellan rummet och köket, och det går bra.
Har självklart lite fler sammandragningar än när jag bara ligger ner men de gör fortfarande inte ont så det känns positivt.
Det känns verkligen i kroppen att jag inte har varit uppe och gått på jättelänge men det är bara att fortsätta kämpa och ta det lugnt och hoppas på att bebis vill stanna kvar i magen ett par veckor till.
Det slog oss i helgen att vi kanske inte behöver bli inlagda på Neo, kommer h*n efter vecka 35 och mår bra så behövs det inte.
Då får vi åka hem efter två dagar...
Så som vanligt folk gör. :-)
Shit det är ju helt sjukt att kunna och våga tänka så!
19 april 2010
Sjukt trött
Nu är jag sjukt trött på att ligga på sjukhus...
Jag längtar hem så mycket att det gör ont i själen.
Varje söndag när Micke åker hem, efter att ha varit här sen fredag, så kommer tårarna. Det är så jobbigt att behöva skiljas åt.
Jag vet ju att han kommer tillbaka dagen efter men det är inge kul att behöva sova själv på sjukhuset.
Totalt 10 veckor (varav 2 hemma) har jag nu varit sängliggande.
Det börjar kännas i kroppen, inga liggsår men jag är fruktansvärt stel i kroppen och jag börjar oroa mig för hur jag ska orka med en förlossning.
Men idag ska jag iallafall få börja röra på mig, gå till köket och äta maten.
Och då hoppas jag så in i norden att det går bra så att jag får åka hem.
Men det är så många "kanske" hela tiden...
Jag blir tokig av att inte få några ordentliga svar.
Imorrn är iallafall en utav favoritdoktorerna här, hon som tar "proteinprovet", förhoppningsvis får jag göra det provet och om det ser bra ut så kanske de vågar ta beslutet att skicka hem mig.
Men som sagt, det är alldeles för många kansken...
Jag längtar hem så mycket att det gör ont i själen.
Varje söndag när Micke åker hem, efter att ha varit här sen fredag, så kommer tårarna. Det är så jobbigt att behöva skiljas åt.
Jag vet ju att han kommer tillbaka dagen efter men det är inge kul att behöva sova själv på sjukhuset.
Totalt 10 veckor (varav 2 hemma) har jag nu varit sängliggande.
Det börjar kännas i kroppen, inga liggsår men jag är fruktansvärt stel i kroppen och jag börjar oroa mig för hur jag ska orka med en förlossning.
Men idag ska jag iallafall få börja röra på mig, gå till köket och äta maten.
Och då hoppas jag så in i norden att det går bra så att jag får åka hem.
Men det är så många "kanske" hela tiden...
Jag blir tokig av att inte få några ordentliga svar.
Imorrn är iallafall en utav favoritdoktorerna här, hon som tar "proteinprovet", förhoppningsvis får jag göra det provet och om det ser bra ut så kanske de vågar ta beslutet att skicka hem mig.
Men som sagt, det är alldeles för många kansken...
16 april 2010
Att få må helt okej
Det känns underligt att jag faktist mår okej.
Efter att ha mått dåligt så länge så är det här en känsla som känns ganska obekant.
Jag har mått bra i flera dagar, känt mig hoppfull och faktist kunnat våga planera framåt.
Jag och kuratorn har börjat skriva ett förlossningsbrev, jag och Micke har börjat kolla på barnvagn och diskutera namn.
Saker jag inte trodde för ett par veckor sen att jag skulle våga göra...
Då trodde jag att om jag gjorde det så skulle nåt hända, att allt skulle skita och vi skulle få åka hem utan bebis än en gång.
Men nu.
Nu kan jag faktist se oss med en liten knodd och det känns fantastiskt. :)
Har varit och gjort ett tillväxt-ultraljud idag och h*n väger över två kilo nu.
2179 gram.
Min underbara lilla Quark, du börjar bli riktigt stor nu och jag känner av dig varje dag, särskilt när du kickar på mitt revben, det högra...
Det verkar vara din favoritsyssla, kicka på mitt högra revben.
Men det är helt okej, kicka på du! Då vet jag att du lever. :)
Efter att ha mått dåligt så länge så är det här en känsla som känns ganska obekant.
Jag har mått bra i flera dagar, känt mig hoppfull och faktist kunnat våga planera framåt.
Jag och kuratorn har börjat skriva ett förlossningsbrev, jag och Micke har börjat kolla på barnvagn och diskutera namn.
Saker jag inte trodde för ett par veckor sen att jag skulle våga göra...
Då trodde jag att om jag gjorde det så skulle nåt hända, att allt skulle skita och vi skulle få åka hem utan bebis än en gång.
Men nu.
Nu kan jag faktist se oss med en liten knodd och det känns fantastiskt. :)
Har varit och gjort ett tillväxt-ultraljud idag och h*n väger över två kilo nu.
2179 gram.
Min underbara lilla Quark, du börjar bli riktigt stor nu och jag känner av dig varje dag, särskilt när du kickar på mitt revben, det högra...
Det verkar vara din favoritsyssla, kicka på mitt högra revben.
Men det är helt okej, kicka på du! Då vet jag att du lever. :)
15 april 2010
Vårfint
Eftersom jag inte har varit utanför dörrarna på drygt fem veckor och inte fått se hur våren sakta har kommit så har en av barnmorskorna varit gullig och tagit med sig våren till mig, dessa fina blommor har hon plockat i sin trädgård. Shit va jag längtar ut, få sitta i solen under en filt och bara mysa...
14 april 2010
Avundsjuk
Först säger jag grattis till min kollega Tania som för ett par dagar sen fick en liten flicka. :)
Sen vill jag bara säga att jag är avundsjuk på Micke som idag ska gå och titta på barnvagn och bebiskläder.
Det var ju sånt som jag såg framemot jättemycket mot att få göra men som jag nu inte kan.
Läkarna här på sjukan har nu en ny plan för mig.
Jag ska lämna nya prover på fredag och sen ska jag förhoppningsvis få börja röra på mig, tex hämta min egen mat.
Om det sen går bra så kanske, kanske jag får åka hem.
De är lite oense om jag ska få åka hem eller inte så jag har inte jättestora förhoppningar men det sista som lämnar en är ju hoppet. :)
Skulle vara underbart att få vara hemma de sista veckorna innan bebben kommer.
Nu måste jag ju förlita mig på att Micke fixar allt och det är lite jobbigt... :)
Sen vill jag bara säga att jag är avundsjuk på Micke som idag ska gå och titta på barnvagn och bebiskläder.
Det var ju sånt som jag såg framemot jättemycket mot att få göra men som jag nu inte kan.
Läkarna här på sjukan har nu en ny plan för mig.
Jag ska lämna nya prover på fredag och sen ska jag förhoppningsvis få börja röra på mig, tex hämta min egen mat.
Om det sen går bra så kanske, kanske jag får åka hem.
De är lite oense om jag ska få åka hem eller inte så jag har inte jättestora förhoppningar men det sista som lämnar en är ju hoppet. :)
Skulle vara underbart att få vara hemma de sista veckorna innan bebben kommer.
Nu måste jag ju förlita mig på att Micke fixar allt och det är lite jobbigt... :)
12 april 2010
Man är starkare än man tror
Jag får hela tiden höra att jag är stark, stark att jag orkar ligga här...
Jag har gråtit många tårar sen jag blev inlagd men vi människor har en stor förmåga att anpassa oss och det är bara det jag har gjort.
Jag har anpassat mig efter omständigheterna och jag gör allt för att vår bebis ska överleva.
Vem som helst som hamnar i min situation skulle göra det jag gör, eller hur?!
När jag blev inlagd i vecka 22+0 trodde jag aldrig att det skulle gå vägen, jag var helt säker på att bebisen skulle komma förtidigt och vi skulle behöva gå igenom samma sak igen, jag hade svårt att se framåt.
Då grät jag många tårar och jag drog mig undan världen, det kändes jobbigt att just vi skulle drabbas ännu en gång.
Är nu i vecka 30+5 och på nåt sätt så har jag klivit över tröskeln att jag äntligen kan se ljuset i tunneln.
Jag känner mig redo att träffa mina vänner så om ni inte har nåt för er får ni gärna komma förbi sjukhuset. Enda kravet är att ni är helt friska, jag vill inte att ni smittar ner mig med nåt. :)
Hur som helst så har det här blivit min vardag och även om jag längtar hem otroligt mycket så har jag det ganska okej.
Så länge som h*n är kvar i magen så är allt okej. :-)
Jag har gråtit många tårar sen jag blev inlagd men vi människor har en stor förmåga att anpassa oss och det är bara det jag har gjort.
Jag har anpassat mig efter omständigheterna och jag gör allt för att vår bebis ska överleva.
Vem som helst som hamnar i min situation skulle göra det jag gör, eller hur?!
När jag blev inlagd i vecka 22+0 trodde jag aldrig att det skulle gå vägen, jag var helt säker på att bebisen skulle komma förtidigt och vi skulle behöva gå igenom samma sak igen, jag hade svårt att se framåt.
Då grät jag många tårar och jag drog mig undan världen, det kändes jobbigt att just vi skulle drabbas ännu en gång.
Är nu i vecka 30+5 och på nåt sätt så har jag klivit över tröskeln att jag äntligen kan se ljuset i tunneln.
Jag känner mig redo att träffa mina vänner så om ni inte har nåt för er får ni gärna komma förbi sjukhuset. Enda kravet är att ni är helt friska, jag vill inte att ni smittar ner mig med nåt. :)
Hur som helst så har det här blivit min vardag och även om jag längtar hem otroligt mycket så har jag det ganska okej.
Så länge som h*n är kvar i magen så är allt okej. :-)
8 april 2010
Grattis
Måste bara få säga grattis till en annan änglamamma som fick barn för cirka en månad sen, blev så glad när jag läste hennes blogg igår att de blivit föräldrar igen.
Och grattis nummer två går till min kollega Michaela och hennes sambo Andreas som igår fick en liten tjej! Allt verkar ha gått bra och jag längtar tills jag får se bilder. *blink blink till Michaela*
Finns det något bättre än när en liten bebis föds och allting går bra?!
Jag är fruktansvärt glad för deras skull!!!
Snart hoppas jag att det är vår tur (inte i en allför snar framtid men snart...).
Och grattis nummer två går till min kollega Michaela och hennes sambo Andreas som igår fick en liten tjej! Allt verkar ha gått bra och jag längtar tills jag får se bilder. *blink blink till Michaela*
Finns det något bättre än när en liten bebis föds och allting går bra?!
Jag är fruktansvärt glad för deras skull!!!
Snart hoppas jag att det är vår tur (inte i en allför snar framtid men snart...).
5 april 2010
Home sweet home
Påsken är över.
Två nätter hemma...
Det var som en dröm att få komma hem, allt var sig likt men ändå inte.
Det bästa var ju att få somna och vakna i sängen tillsammans med Micke, ingen sjukhussäng som låter varje gång man vänder på sig.
Pga att jag hade svårt att ligga ner hela tiden, det var ju lite man ville fixa eftersom man inte varit hemma på nästan fyra veckor, så hade jag en hel del sammandragningarna.
Men nu har jag iallafall samlat en massa ny energi så nu klarar jag ett par veckor till i sängläge på sjukan. :)
Nästa mål är att komma till vecka 32+0.
Och eftersom jag känner mig positiv just nu så tror jag inte att det är nån omöjlighet! Jag är ju i vecka 29+5 idag så det är ju bara dryga två veckor...
Två nätter hemma...
Det var som en dröm att få komma hem, allt var sig likt men ändå inte.
Det bästa var ju att få somna och vakna i sängen tillsammans med Micke, ingen sjukhussäng som låter varje gång man vänder på sig.
Pga att jag hade svårt att ligga ner hela tiden, det var ju lite man ville fixa eftersom man inte varit hemma på nästan fyra veckor, så hade jag en hel del sammandragningarna.
Men nu har jag iallafall samlat en massa ny energi så nu klarar jag ett par veckor till i sängläge på sjukan. :)
Nästa mål är att komma till vecka 32+0.
Och eftersom jag känner mig positiv just nu så tror jag inte att det är nån omöjlighet! Jag är ju i vecka 29+5 idag så det är ju bara dryga två veckor...
1 april 2010
Permission!
Provet, proteinprovet, imorse visade negativt så om jag tar det lugnt så borde bebben stanna kvar i två veckor till. Och pga det togs beslutet att jag får åka hem idag, ska tillbaka på lördag och då tas nytt beslut. Har även tagit ett tilläxt-ul och tro det eller ej men Quark väger nu runt 1600 gram. 200 gram mer än vad de "brukar" väga just nu. En riktig liten tjockis!
31 mars 2010
Provsvaren
Ultraljudet var okej, tappen var oförändrad så det känns helt ok.
Men det andra provet...
Apparaten som ska analysera provet betedde sig inte som den skulle så de kunde inte få ut nåt svar.
Jag får snällt vänta tills imorgon på att få veta om jag får åka hem eller inte...
Men det andra provet...
Apparaten som ska analysera provet betedde sig inte som den skulle så de kunde inte få ut nåt svar.
Jag får snällt vänta tills imorgon på att få veta om jag får åka hem eller inte...
Sista mars
Ärligt talat så trodde jag aldrig att jag fortfarande skulle vara gravid sista mars.
Nu är jag det och jag har bett läkarna om att få lite permission i påsk.
Skulle vara skönt att få komma hem, ligga i sin egen säng, om än bara för en natt...
Så idag ska jag göra ett nytt ultraljud på tappen och lämna prov angående den nya studien som jag har fått ta ett par gånger nu, studien om det finns risk att föda inom två veckor.
När de är tagna så ska läkarna diskutera och återkomma.
Så håll tummarna!
Jag är i vecka 29+0 idag och de vill att jag ska vara gravid till minst vecka 32.
Så för att orka ligga i minst tre veckor till skulle jag verkligen behöva få åka hem och ladda batterierna.
Nu är jag det och jag har bett läkarna om att få lite permission i påsk.
Skulle vara skönt att få komma hem, ligga i sin egen säng, om än bara för en natt...
Så idag ska jag göra ett nytt ultraljud på tappen och lämna prov angående den nya studien som jag har fått ta ett par gånger nu, studien om det finns risk att föda inom två veckor.
När de är tagna så ska läkarna diskutera och återkomma.
Så håll tummarna!
Jag är i vecka 29+0 idag och de vill att jag ska vara gravid till minst vecka 32.
Så för att orka ligga i minst tre veckor till skulle jag verkligen behöva få åka hem och ladda batterierna.
30 mars 2010
49 dagar
Idag går jag in på min 49:onde dag som sängliggandes... 7 veckor!
Självklart är jag otroligt glad över att Quark fortfarande ligger kvar i magen, har aldrig varit såhär gravid, såhär härligt rund om magen.
Jag kan inte längre jämföra de olika graviditeterna och det är på gott och ont.
Nu analyserar jag varje minsta grej som händer.
Som tur är så händer det inte speciellt mycket, Quark sparkar på och ingen vattenavgång eller blödning har kommit...
Det är knappt så jag vågar skriva det, jag vill inte "jinxa" nånting.
Men...
Att ligga ner ungefär 23 timmar om dygnet är superjobbigt.
Det är inte så att jag önskar att Quark kommer ut men jag önskar att jag kunde ta en promenad.
Ta en pedikyr.
Gå till frissan och fixa nya slingor och klippa mig. (ser förjäkligt ut nu med utväxt och hår som börjar bli alldeles för långt)
Börja köpa barnprylar, titta på barnvagn och köpa kläder.
Det känns jobbigt att jag inte kommer att få en sån graviditet som jag alltid önskat mig...
Jag skulle vilja gå runt på stan, ta en fika och visa upp min underbara mage.
Men inget utav det kommer att hända...
Jag trodde att det skulle bli bättre den här gången men jag känner mig fortfarande snuvad på allt!
Självklart är jag otroligt glad över att Quark fortfarande ligger kvar i magen, har aldrig varit såhär gravid, såhär härligt rund om magen.
Jag kan inte längre jämföra de olika graviditeterna och det är på gott och ont.
Nu analyserar jag varje minsta grej som händer.
Som tur är så händer det inte speciellt mycket, Quark sparkar på och ingen vattenavgång eller blödning har kommit...
Det är knappt så jag vågar skriva det, jag vill inte "jinxa" nånting.
Men...
Att ligga ner ungefär 23 timmar om dygnet är superjobbigt.
Det är inte så att jag önskar att Quark kommer ut men jag önskar att jag kunde ta en promenad.
Ta en pedikyr.
Gå till frissan och fixa nya slingor och klippa mig. (ser förjäkligt ut nu med utväxt och hår som börjar bli alldeles för långt)
Börja köpa barnprylar, titta på barnvagn och köpa kläder.
Det känns jobbigt att jag inte kommer att få en sån graviditet som jag alltid önskat mig...
Jag skulle vilja gå runt på stan, ta en fika och visa upp min underbara mage.
Men inget utav det kommer att hända...
Jag trodde att det skulle bli bättre den här gången men jag känner mig fortfarande snuvad på allt!
26 mars 2010
Besök på neo
Ja, eftersom bebisen helt klart kommer att komma förtidigt så har vi nu varit nere på neo och hälsat på.
De har byggt om avdelningen sen vi sist var där med Adam men det kändes iallafall bekant.
De har fler familjerum och har uppdaterat lite maskiner.
Vi har inte varit där sen Adam blev dålig så ångesten över att få se allt igen var enorm.
Så fort vi kom in i salen där Adam legat och såg kuvösen så började tårarna trilla...
Då var det många känslor som gjorde sig påminda.
Många fina minnen tills allt gick fel.
Hur jag åkte dit på morgonen, satt vid kuvösen och pratade/sjöng för Adam, stunderna då jag fick ha honom i famnen, sena kvällar och inget liv utanför sjukhuset...
Elisabeth, en utav våra sköterskor som tog hand om oss då, jobbade så henne fick vi även träffa, hon visade oss runt.
Ni kan tro att tårarna rann då jag fick syn på henne.
En urgullig kvinna som gjorde mycket för oss...
Det var ett stort steg som vi var tvungna att ta och nu har vi äntligen gjort det.
Nu ska vi bara smälta intrycken och fortsätta hoppas på att Quark stannar kvar så länge som möjligt i magen.
De har byggt om avdelningen sen vi sist var där med Adam men det kändes iallafall bekant.
De har fler familjerum och har uppdaterat lite maskiner.
Vi har inte varit där sen Adam blev dålig så ångesten över att få se allt igen var enorm.
Så fort vi kom in i salen där Adam legat och såg kuvösen så började tårarna trilla...
Då var det många känslor som gjorde sig påminda.
Många fina minnen tills allt gick fel.
Hur jag åkte dit på morgonen, satt vid kuvösen och pratade/sjöng för Adam, stunderna då jag fick ha honom i famnen, sena kvällar och inget liv utanför sjukhuset...
Elisabeth, en utav våra sköterskor som tog hand om oss då, jobbade så henne fick vi även träffa, hon visade oss runt.
Ni kan tro att tårarna rann då jag fick syn på henne.
En urgullig kvinna som gjorde mycket för oss...
Det var ett stort steg som vi var tvungna att ta och nu har vi äntligen gjort det.
Nu ska vi bara smälta intrycken och fortsätta hoppas på att Quark stannar kvar så länge som möjligt i magen.
25 mars 2010
Kvällsfika
Det finns såklart en hel del som är bra när man ligger på sjukhus, som tex kvällsfikat. Jag ringer på klockan och en stund senare kommer sköterskan in med lite te och macka. Härligt!
23 mars 2010
Frustrerad
Jag försöker att vara samlad men känner att jag börjar känna mig ganska så frustrerad och ledsen över att ligga ner.
Nu har jag gjort det i sex veckor och även om jag vet varför jag gör det så börjar kroppen och själen bli sliten.
Läkarna är oroliga över att jag ska bryta ihop när som helst och pratar hela tiden att jag ska släppa ut mina känslor.
Men det är lättare sagt än gjort...
Oavsett hur jag mår så är bebben viktigast av allt.
Och bebben mår bra, h*n ligger där h* ligger och idag när vi skulle lyssna på hjärtslagen råkade barnmorskan ha på för högt ljud att Quark blev rädd och antagligen svalde för mycket vatten så stackarn fick hicka.
Så medans vi lyssnar på hjärtslagen hör vi hur stackarn hickar... :)
Nu har jag gjort det i sex veckor och även om jag vet varför jag gör det så börjar kroppen och själen bli sliten.
Läkarna är oroliga över att jag ska bryta ihop när som helst och pratar hela tiden att jag ska släppa ut mina känslor.
Men det är lättare sagt än gjort...
Oavsett hur jag mår så är bebben viktigast av allt.
Och bebben mår bra, h*n ligger där h* ligger och idag när vi skulle lyssna på hjärtslagen råkade barnmorskan ha på för högt ljud att Quark blev rädd och antagligen svalde för mycket vatten så stackarn fick hicka.
Så medans vi lyssnar på hjärtslagen hör vi hur stackarn hickar... :)
18 mars 2010
Vecka 27+1
Igår var en sån dag då det inte var en lugn stund.
Började morgonen med en ctg för att kolla bebisens hjärtslag samt sammandragningar, låg kopplad en halvtimme.
Sen fortsatte dagen med fler prover, urin-cervix och blodprov.
Och sen så avslutades dagen med ett nytt ctg.
Det var inte många stunder jag var själv.
Och idag har jag varit på nytt ultraljud.
Tappen är oförändrad vilket numera känns ok då jag vet att så länge jag ligger ner så har Quark en chans.
Gjorde även ett tillväxtultraljud.
Och kan ni tänka er, Quark väger över kilot!!!
1190gram...
Det känns fantastiskt, han väger nu mer än sin bror.
Känslan går inte att beskriva men jag försöker hålla kvar den så länge det går.
Jag vet att snart kommer den känslan gå över till oro.
Nytt mål: söndag!
Började morgonen med en ctg för att kolla bebisens hjärtslag samt sammandragningar, låg kopplad en halvtimme.
Sen fortsatte dagen med fler prover, urin-cervix och blodprov.
Och sen så avslutades dagen med ett nytt ctg.
Det var inte många stunder jag var själv.
Och idag har jag varit på nytt ultraljud.
Tappen är oförändrad vilket numera känns ok då jag vet att så länge jag ligger ner så har Quark en chans.
Gjorde även ett tillväxtultraljud.
Och kan ni tänka er, Quark väger över kilot!!!
1190gram...
Det känns fantastiskt, han väger nu mer än sin bror.
Känslan går inte att beskriva men jag försöker hålla kvar den så länge det går.
Jag vet att snart kommer den känslan gå över till oro.
Nytt mål: söndag!
15 mars 2010
Nya mål
Första målet är onsdag, då jag går in i v 27+0, om jag kommer dit så slipper jag bli skickad till Karolinska i Solna om det händer nåt. De har visserligen bättre resurser där när det gäller för tidigt födda barn men när man väl kommit in i 27+0 så har Danderyd tillräckliga resurser att klara av allt.
Karolinska undviker jag gärna då vi bara har dåliga minnen därifrån...
Nästa mål efter det är söndag, 27+4, då har vi gått över tiden med en hel dag och det innebär att Quark är större än Adam. :)
Läkarna pratar hela tiden om att jag borde komma in i 32+0 men så långt framåt har jag svårt att se.
Jag kan inte än se oss med en levande bebis, en liten parvel hemma hos oss...
Jag vågar helt enkelt inte se så långt.
Bebisen kommer att komma förtidigt, så mycket vet vi, men när, det återstår att se.
Jag har mardrömmar om att jag börjar få värkar, varje gång jag sover. De drömmarna känns så verkliga att när jag vaknar är jag helt säker på att det är igång...
Karolinska undviker jag gärna då vi bara har dåliga minnen därifrån...
Nästa mål efter det är söndag, 27+4, då har vi gått över tiden med en hel dag och det innebär att Quark är större än Adam. :)
Läkarna pratar hela tiden om att jag borde komma in i 32+0 men så långt framåt har jag svårt att se.
Jag kan inte än se oss med en levande bebis, en liten parvel hemma hos oss...
Jag vågar helt enkelt inte se så långt.
Bebisen kommer att komma förtidigt, så mycket vet vi, men när, det återstår att se.
Jag har mardrömmar om att jag börjar få värkar, varje gång jag sover. De drömmarna känns så verkliga att när jag vaknar är jag helt säker på att det är igång...
14 mars 2010
Delmål 1 avklarad
Jippie, är idag i v 26+4 så vi har kommit en dag längre innan jag hoppats på. Alla prover jag tagit har sett bra ut så om jag fortsätter ta det lugnt bör jag inte föda inom två veckor. Antar att ni undrar hur jag ser ut efter fyra veckor i sängen så här kommer även en bild. Ja, jag har blivit rundare överallt... Ett problem jag får ta tag i när denna oro är över...
11 mars 2010
Suck...
Var tillbaka på återbesök i tisdags för att kolla tappen. Tyvärr har den blivit något kortare och bebisen ligger återigen med huvudet neråt så de ville inte riskera nåt så jag är inlagd igen. Återkommer när jag har nåt nytt att berätta. Nu är det bara att hålla tummarna, knipa ihop benen och vila.
7 mars 2010
Nedräkningen till delmål 1
Japp, nu börjar första nedräkningen till delmål 1.
Om vi klarar oss utan att nåt händer till nästa söndag så har vi klarat av första etappen av den jobbigaste perioden i min graviditet.
Helst skulle jag vilja somna och inte behöva vakna upp förrän om tre veckor...
Men eftersom det inte lär hända så får jag försöka ta en dag i taget, timme för timme.
Om vi klarar oss utan att nåt händer till nästa söndag så har vi klarat av första etappen av den jobbigaste perioden i min graviditet.
Helst skulle jag vilja somna och inte behöva vakna upp förrän om tre veckor...
Men eftersom det inte lär hända så får jag försöka ta en dag i taget, timme för timme.
3 mars 2010
Vecka 25+0
Tänk att jag har varit sjukskriven i tre veckor!
Jag har varit förvisad till sängen i tre veckor...
Just nu är det skönt att se att tiden faktist går framåt, fast det inte känns så vissa dagar.
Den jobbigaste tiden närmar sig med små steg.
Nästa vecka och veckan efter det kommer bli tuffa veckor.
I vecka 26+3 började problemen med vattenavgång och vecka 27+3 kom Adam ut 6.45 på morgonen.
Hoppas verkligen att mitt sängläge har hjälpt till så vi får behålla vårt barn länge inne i magen.
Jag har varit förvisad till sängen i tre veckor...
Just nu är det skönt att se att tiden faktist går framåt, fast det inte känns så vissa dagar.
Den jobbigaste tiden närmar sig med små steg.
Nästa vecka och veckan efter det kommer bli tuffa veckor.
I vecka 26+3 började problemen med vattenavgång och vecka 27+3 kom Adam ut 6.45 på morgonen.
Hoppas verkligen att mitt sängläge har hjälpt till så vi får behålla vårt barn länge inne i magen.
2 mars 2010
Besök på sjukan
Idag har jag varit på ett nytt återbesök på Danderyd.
De har mätt flödet mellan mig och bebisen för att se ifall h*n får tillräckligt med mat.
Allt såg fint ut och jag fick återigen se lilla Quark (Mickes smeknamn på bebben).
H*n väger 800gram, 1% mer än vanligt.
Jätteskönt att höra, då är det bara 95 gram kvar så väger h*n lika mycket som Adam gjorde när han kom ut.
Så idag har varit en bra dag, det var jätteskönt att få komma ut och få röra lite på sig.
Firade det hela med en vaniljbulle!
Kanske inte världens smartaste idé men gott var det. :)
De har mätt flödet mellan mig och bebisen för att se ifall h*n får tillräckligt med mat.
Allt såg fint ut och jag fick återigen se lilla Quark (Mickes smeknamn på bebben).
H*n väger 800gram, 1% mer än vanligt.
Jätteskönt att höra, då är det bara 95 gram kvar så väger h*n lika mycket som Adam gjorde när han kom ut.
Så idag har varit en bra dag, det var jätteskönt att få komma ut och få röra lite på sig.
Firade det hela med en vaniljbulle!
Kanske inte världens smartaste idé men gott var det. :)
28 februari 2010
Ännu en dag har gått...
Ja, det är inte så mycket som händer i mitt liv.
Allt är på Hold just nu. Vi tittar inte framåt och vi tittar inte bakåt.
Försöker bara få dagarna att gå...
Det är påfrestande att bara ligga ner hela dagarna.
Varje kväll tar jag en spruta med blodförtunning för att inte få blodpropp.
Jag läser böcker, tittar på tv/film, ligger och stirrar in i väggen, sover...
Det roligaste jag ser fram emot på dagarna är när jag får äta.
Jag har blivit som mina kollegor Sylwia och Michaela som hela tiden tänker och pratar om mat. :)
Allt är på Hold just nu. Vi tittar inte framåt och vi tittar inte bakåt.
Försöker bara få dagarna att gå...
Det är påfrestande att bara ligga ner hela dagarna.
Varje kväll tar jag en spruta med blodförtunning för att inte få blodpropp.
Jag läser böcker, tittar på tv/film, ligger och stirrar in i väggen, sover...
Det roligaste jag ser fram emot på dagarna är när jag får äta.
Jag har blivit som mina kollegor Sylwia och Michaela som hela tiden tänker och pratar om mat. :)
23 februari 2010
Rapport från sängen
Jag antar att ni undrar hur det går för oss.
Jag fick permission i fredags och fick åka hem. Superskönt!
Åkte sen tillbaka på måndagmorgon för att ta nytt ultraljud på livmodertappen.
Det var ingen förändring, den var fortfarande väldigt kort.
Men jag slapp att bli inlagd, nu ska jag tillbaka en gång i veckan, ta ultraljud, lämna prover och så får man ta det efter det.
Jag är fortfarande beordrad sängläge, fast nu får jag iallafall vara hemma hos Micke.
Det var ju inte riktigt såhär jag tänkte spendera mina sista månader som gravid, liggandes till sängs.
Jag hade tänkt gå ner i tid för att slippa stressa och sen hinna handla saker till bebisen.
Nu blir det inte så och vi får återigen ta en vecka i taget. *suck*
Jag fick permission i fredags och fick åka hem. Superskönt!
Åkte sen tillbaka på måndagmorgon för att ta nytt ultraljud på livmodertappen.
Det var ingen förändring, den var fortfarande väldigt kort.
Men jag slapp att bli inlagd, nu ska jag tillbaka en gång i veckan, ta ultraljud, lämna prover och så får man ta det efter det.
Jag är fortfarande beordrad sängläge, fast nu får jag iallafall vara hemma hos Micke.
Det var ju inte riktigt såhär jag tänkte spendera mina sista månader som gravid, liggandes till sängs.
Jag hade tänkt gå ner i tid för att slippa stressa och sen hinna handla saker till bebisen.
Nu blir det inte så och vi får återigen ta en vecka i taget. *suck*
17 februari 2010
Vecka 23+0
och en hel vecka på sjukhuset...
Jag har inte riktigt haft lust att blogga.
Men veckan har gått relativt bra. Vissa dagar har gått snabbt, andra har segat fram.
Det är otroligt mycket känslor som kommer upp till ytan nu när jag ligger här.
Jag är självklart fruktansvärt rädd för att bebisen ska komma för tidigt...
Igår var iallafall en bra dag.
Fick bla vara med i en ny studie som går ut på att man tar prov ifrån tappen och kollar protein halten (om jag minns rätt).
På så sätt kan man få fram ifall det är en födelse på gång inom två veckor.
Min prov blev negativt så det kändes otroligt skönt att få höra.
Nu vet man ju inte om studien stämmer men om den gör det så är det ju bra.
Har fått ny tid för cervix-ultraljud på måndag och efter det tar man ställning om jag ska få komma hem och vara i sängläge eller om jag ska stanna kvar.
Det är skiftande känslor angående det.
Självklart skulle det vara skönt att vara hemma bland sina egna saker men samtidigt vet man att om nåt händer så är det bättre att vara på sjukhuset för då kan man få svar och hjälp snabbt.
Men jag försöker att inte oroa mig för det utan ta en dag i taget.
Små mål och varje dag ett kryss i almanackan för varje dag jag får behålla bebisen i magen.
Jag har inte riktigt haft lust att blogga.
Men veckan har gått relativt bra. Vissa dagar har gått snabbt, andra har segat fram.
Det är otroligt mycket känslor som kommer upp till ytan nu när jag ligger här.
Jag är självklart fruktansvärt rädd för att bebisen ska komma för tidigt...
Igår var iallafall en bra dag.
Fick bla vara med i en ny studie som går ut på att man tar prov ifrån tappen och kollar protein halten (om jag minns rätt).
På så sätt kan man få fram ifall det är en födelse på gång inom två veckor.
Min prov blev negativt så det kändes otroligt skönt att få höra.
Nu vet man ju inte om studien stämmer men om den gör det så är det ju bra.
Har fått ny tid för cervix-ultraljud på måndag och efter det tar man ställning om jag ska få komma hem och vara i sängläge eller om jag ska stanna kvar.
Det är skiftande känslor angående det.
Självklart skulle det vara skönt att vara hemma bland sina egna saker men samtidigt vet man att om nåt händer så är det bättre att vara på sjukhuset för då kan man få svar och hjälp snabbt.
Men jag försöker att inte oroa mig för det utan ta en dag i taget.
Små mål och varje dag ett kryss i almanackan för varje dag jag får behålla bebisen i magen.
12 februari 2010
Mmm gott...
Sjukhusmat... Jag har alltså blivit inlagd på obestämd tid. De vill inte sätta in ett cerklage pga infektionsrisken så nu är jag beordrad sängläge ett tag framöver. Det känns fruktansvärt tungt men jag vet ju att det är nödvändigt...
10 februari 2010
"Favorit" i repris
Inte direkt en favorit men dessvärre en repris... Har blivit inlagd pga för kort livmodertapp. Imorgon ska läkarna bestämma om jag "bara" ska bli sängliggande ett tag framöver eller om det blir ett cerklage inopererat. Jag hoppas på det senare för då får jag förhoppningsvis åka hem... Det här känns som hemsk deja vu från förra gången... Jag vill bara hem till tryggheten och Micke...
Bra och dåliga dagar
Vissa dagar är jag jätteuppåt och tänker att allt kommer att gå bra.
Andra dagar önskar jag att jag kunde gå i ide i några månader för att slippa oroa mig.
Nu har jag haft två jobbiga dagar i sträck.
Träffade en ny läkare på SpecMVC i måndags och kände inte riktigt nåt förtroende för henne så de frågor jag hade kom liksom inte upp...
Hon kollade min livmodertapp för att se så inga förändring skett, efter några minuters tystnad säger hon att hon inte är någon expert på att mäta utan det är nog bäst att jag blir skickad till ett cervix-ultraljud så det blir rätt gjort.
Hon säger även att jag inte behöver oroa mig alls utan det är bara en säkerhetsåtgärd.
I nästa sekund säger hon att bebisen ligger med huvudet neråt.
Självklart börjar jag oroa mig, det påminner så mycket om Adam, han låg oxå med huvudet neråt strax innan han kom ut...
Jag vet att jag där och då borde ha frågat lite mer men som sagt, jag kände ingen kontakt med läkaren så det blev inte av.
Förhoppningsvis får jag lite svar på frågorna idag när jag är på cervix-ultraljudet för det är jobbigt att oroa sig hela tiden (svårt att sova på nätterna, huvudvärk och tårar som rinner).
Det är svårt att tänka med hjärnan istället för hjärtat...
Andra dagar önskar jag att jag kunde gå i ide i några månader för att slippa oroa mig.
Nu har jag haft två jobbiga dagar i sträck.
Träffade en ny läkare på SpecMVC i måndags och kände inte riktigt nåt förtroende för henne så de frågor jag hade kom liksom inte upp...
Hon kollade min livmodertapp för att se så inga förändring skett, efter några minuters tystnad säger hon att hon inte är någon expert på att mäta utan det är nog bäst att jag blir skickad till ett cervix-ultraljud så det blir rätt gjort.
Hon säger även att jag inte behöver oroa mig alls utan det är bara en säkerhetsåtgärd.
I nästa sekund säger hon att bebisen ligger med huvudet neråt.
Självklart börjar jag oroa mig, det påminner så mycket om Adam, han låg oxå med huvudet neråt strax innan han kom ut...
Jag vet att jag där och då borde ha frågat lite mer men som sagt, jag kände ingen kontakt med läkaren så det blev inte av.
Förhoppningsvis får jag lite svar på frågorna idag när jag är på cervix-ultraljudet för det är jobbigt att oroa sig hela tiden (svårt att sova på nätterna, huvudvärk och tårar som rinner).
Det är svårt att tänka med hjärnan istället för hjärtat...
6 februari 2010
Snö, snö, snö.
Att det kommit mycket snö i år är nog inget som undgått nån. Jag tyckte att det var mycket snö inne i stan men här ute på landet är det verkligen helt sjukt. . Tur man slipper skotta!
1 februari 2010
Buff buff
Idag har h*n buffat på ordentligt i magen.
Det kan vara för att när jag sitter ner på jobbet så skär skärpet in lite i magen och då kanske h*n inte fick plats...
Men det har varit jättemysigt att känna buffarna.
Hoppas h*n fortsätter för jag blir lugn av att känna den.
Det kan vara för att när jag sitter ner på jobbet så skär skärpet in lite i magen och då kanske h*n inte fick plats...
Men det har varit jättemysigt att känna buffarna.
Hoppas h*n fortsätter för jag blir lugn av att känna den.
29 januari 2010
Vecka 21
Ju längre fram i graviditeten vi kommer, desto mer nervös och rädd blir jag...
Vecka 26+3 då allt började, närmar sig med stormsteg och jag trodde aldrig att jag skulle påverkas så hårt.
Jag försöker hålla ett tappert ansikte utåt men så fort jag får en liten stund över för mig själv kommer tankarna.
Jag vet att jag får all hjälp jag kan få utav Spec.MVC med alla prover och ultraljud men de kan ju inte garantera att allt går bra.
Det finns några få stunder då jag vågar njuta av min växande mage, då jag känner den lill* röra på sig.
I just den sekunden är jag superlycklig och kan faktist tro på att det finns en framtid för oss tre.
Men i nästa sekund kommer sorgen, sorgen över att vi inte har Adam kvar, tanken att vi borde redan ha varit tre personer.
Saknaden väller upp inom mig och det är svårt att värja sig.
Det enda jag skulle vilja är att få hålla Adam en gång till, känna hans andetag, smeka hans ljusa hår, få somna med honom lagd vid mitt bröst, få viska i hans öra "vi glömmer aldrig"...
Det är svårt att hantera så två starka känslor på samma gång och ingen kan göra det lättare för mig.
Det är bara nåt jag måste lära mig att leva med...
Vecka 26+3 då allt började, närmar sig med stormsteg och jag trodde aldrig att jag skulle påverkas så hårt.
Jag försöker hålla ett tappert ansikte utåt men så fort jag får en liten stund över för mig själv kommer tankarna.
Jag vet att jag får all hjälp jag kan få utav Spec.MVC med alla prover och ultraljud men de kan ju inte garantera att allt går bra.
Det finns några få stunder då jag vågar njuta av min växande mage, då jag känner den lill* röra på sig.
I just den sekunden är jag superlycklig och kan faktist tro på att det finns en framtid för oss tre.
Men i nästa sekund kommer sorgen, sorgen över att vi inte har Adam kvar, tanken att vi borde redan ha varit tre personer.
Saknaden väller upp inom mig och det är svårt att värja sig.
Det enda jag skulle vilja är att få hålla Adam en gång till, känna hans andetag, smeka hans ljusa hår, få somna med honom lagd vid mitt bröst, få viska i hans öra "vi glömmer aldrig"...
Det är svårt att hantera så två starka känslor på samma gång och ingen kan göra det lättare för mig.
Det är bara nåt jag måste lära mig att leva med...
27 januari 2010
Ibland...
Ibland är livet bara så jobbigt...
Vi har nog alla såna dagar till och från.
Det är jobbigt att klä på sig, det är jobbigt att sätta på sig skorna, det är jobbigt att äta, det är jobbigt att försöka sitta på jobbet och försöka hålla ögonen öppna när det enda man vill är att lägga sig ner och sova ett par dagar.
Ja just idag är allt bara jobbigt.
Det är tur att det är en ny dag imorgon.
Vi har nog alla såna dagar till och från.
Det är jobbigt att klä på sig, det är jobbigt att sätta på sig skorna, det är jobbigt att äta, det är jobbigt att försöka sitta på jobbet och försöka hålla ögonen öppna när det enda man vill är att lägga sig ner och sova ett par dagar.
Ja just idag är allt bara jobbigt.
Det är tur att det är en ny dag imorgon.
21 januari 2010
Lättnad
Det är otroligt vad jag skiftar mellan oro och lättnad.
Eftersom jag inte kunnat sova inatt pga beskedet igår så kände jag mig tvungen att ringa SpecMVC för att kolla läget, klarar helt enkelt inte av att vänta till nästa vecka.
Som tur är så är det bara en vanlig e-coli bakterie, urinvägsinfektion, inte GBS som jag var orolig över.
Jag blev så lättad att jag nästan började gråta när barnmorskan berättade.
Eftersom jag inte kunnat sova inatt pga beskedet igår så kände jag mig tvungen att ringa SpecMVC för att kolla läget, klarar helt enkelt inte av att vänta till nästa vecka.
Som tur är så är det bara en vanlig e-coli bakterie, urinvägsinfektion, inte GBS som jag var orolig över.
Jag blev så lättad att jag nästan började gråta när barnmorskan berättade.
20 januari 2010
Oron klänger sig fast...
Efter att ha fått ett par dagar då jag faktist mått okej och vetat att det inte är nåt fel med bebben så sjönk mitt mod idag.
Lämnade urinprov för en vecka sen, idag ringde de angående provsvaret och tror ni inte att jag har en bakterie?!
Med ens kom alla tankar tillbaka...
Det var ju pga en bakterie som Adam var tvungen att komma ut...
Jag har iallafall fått en antibotikakur och sen ska jag till specialistmödravården nästa vecka, förhoppningsvis vet de mer om vad det är för bakterie och om det är nåt och oroa sig för.
Lämnade urinprov för en vecka sen, idag ringde de angående provsvaret och tror ni inte att jag har en bakterie?!
Med ens kom alla tankar tillbaka...
Det var ju pga en bakterie som Adam var tvungen att komma ut...
Jag har iallafall fått en antibotikakur och sen ska jag till specialistmödravården nästa vecka, förhoppningsvis vet de mer om vad det är för bakterie och om det är nåt och oroa sig för.
18 januari 2010
Ultraljud
Se vilken fin profil h*n har! ;-) Jag är så lättad och glad nu när vi har fått träffa den lill*. Allt såg jättefint ut och h*n hade allt på sin plats, hjärnhalvor, hjärtkammarna, diafragman etc. Just nu kan vi inte vara lyckligare, går runt och smånynnar och pratar med bebisen hela tiden. Den här känslan måste jag försöka ha kvar så länge som möjligt!
16 januari 2010
Tiden går långsamt...
Jag gillar inte riktigt att prata om min graviditet än.
Det går bra med Micke och våra föräldrar för de pratar lika mycket om graviditeten som om Adam och det känns bra.
Då vet man att han inte är bortglömd bara för att det är på gång en ny bebis.
Men med andra är det svårt, jag undviker gärna frågor om hur det går.
Ibland känns det som om de inte minns att jag har varit gravid tidigare och faktist fött ett barn.
Precis som alla andra som är gravida med sitt andra barn så jämför jag med min förra graviditet.
Den här gången är tuffare och då menar jag inte bara känslosamt utan även kroppsligt eftersom jag har mått ännu sämre denna gång. Förra gången började illamåendet på eftermiddagarna, det började alltid efter två-tre och höll på hela kvällen, den här gången har jag kräkts dygnet runt och varit mycket tröttare.
Sen är jag ju självklart mycket mer nojjig den här gången. Jag tar ingenting med en klackspark, är rädd hela tiden att nåt är fel i magen.
Jag gör mina mindfulness övningar varannan dag, 10 minuter varje gång.
Det får mig iallafall att tänka på nuet.
Jag har inte börjat oroa mig för att h*n ska komma för tidigt utan oroar mig för att den inte lever längre...
Därför ska det bli skönt att få se h*n på måndag, då kan jag vara lugn i någon vecka iallafall.
En vecka i taget...
Det är så vi lever...
Det går bra med Micke och våra föräldrar för de pratar lika mycket om graviditeten som om Adam och det känns bra.
Då vet man att han inte är bortglömd bara för att det är på gång en ny bebis.
Men med andra är det svårt, jag undviker gärna frågor om hur det går.
Ibland känns det som om de inte minns att jag har varit gravid tidigare och faktist fött ett barn.
Precis som alla andra som är gravida med sitt andra barn så jämför jag med min förra graviditet.
Den här gången är tuffare och då menar jag inte bara känslosamt utan även kroppsligt eftersom jag har mått ännu sämre denna gång. Förra gången började illamåendet på eftermiddagarna, det började alltid efter två-tre och höll på hela kvällen, den här gången har jag kräkts dygnet runt och varit mycket tröttare.
Sen är jag ju självklart mycket mer nojjig den här gången. Jag tar ingenting med en klackspark, är rädd hela tiden att nåt är fel i magen.
Jag gör mina mindfulness övningar varannan dag, 10 minuter varje gång.
Det får mig iallafall att tänka på nuet.
Jag har inte börjat oroa mig för att h*n ska komma för tidigt utan oroar mig för att den inte lever längre...
Därför ska det bli skönt att få se h*n på måndag, då kan jag vara lugn i någon vecka iallafall.
En vecka i taget...
Det är så vi lever...
10 januari 2010
Vikten...
Jag har börjat oroa mig över min vikt.
Med Adam gick jag upp 10 kilo tills han föddes i v27+3 och utav dem gick jag bara ner 5 kilo under förra året...
Vilket innebär att jag redan från början hade en liten "övervikt" så nu när jag är i vecka 18-19 så känns det som om det kommer att sluta på ett tresiffrigt antal i slutändan och det känns inte roligt alls.
Men det är svårt att komma igång med träningen...
...och att sluta äta...
Så jag har anmält mig till vattengympa, 1 gång i veckan i 5 veckor.
Den börjar om två veckor och förhoppningsvis så lättar mitt hjärta lite grann då jag iallafall gör nåt åt saken.
Helst önskar jag att jag kunde skita i vikten helt, jag är ju ändå gravid.
Men samvetet finns alltid där...
Med Adam gick jag upp 10 kilo tills han föddes i v27+3 och utav dem gick jag bara ner 5 kilo under förra året...
Vilket innebär att jag redan från början hade en liten "övervikt" så nu när jag är i vecka 18-19 så känns det som om det kommer att sluta på ett tresiffrigt antal i slutändan och det känns inte roligt alls.
Men det är svårt att komma igång med träningen...
...och att sluta äta...
Så jag har anmält mig till vattengympa, 1 gång i veckan i 5 veckor.
Den börjar om två veckor och förhoppningsvis så lättar mitt hjärta lite grann då jag iallafall gör nåt åt saken.
Helst önskar jag att jag kunde skita i vikten helt, jag är ju ändå gravid.
Men samvetet finns alltid där...
7 januari 2010
7 jan-10
Jag har fått dille på apelsinjuice!
Kan dricka en liter juice alldeles själv på en kvart...
Mmmm mums!
Kan dricka en liter juice alldeles själv på en kvart...
Mmmm mums!
6 januari 2010
6 jan-10
Vid min förra graviditet var jag verkligen naiv.
Jag hade ju självklart hört att det kunde gå illa men jag trodde ju aldrig att vi skulle drabbas.
Jag gled runt på små moln och tyckte att livet var fantastiskt.
Nu vågar jag inte glädjas lika mycket.
Jag går ofta runt och oroar mig.
Över allt och ingenting.
Allt detta grubblande gör att jag sover otroligt dåligt med korta sovperioder och många mardrömmar.
Jag måste börja ta mina övningar i Mindfulness på allvar, jag måste våga ta vara på tiden som är nu.
Jag vet ju att jag har ett barn inom mig, jag ser ju att magen växer men jag vågar inte tro på det än, även om vi har fått se den lilla flera gånger.
Inte förrän jag har gått över vecka 28 kommer jag att kunna njuta av graviditeten.
Jag försöker fokusera på de små sakerna även om det är svårt i längden.
Med det sagt så kan jag meddela att imorse var första gången jag kände bebisen. :)
Så det ska jag försöka fokusera på idag!
Jag hade ju självklart hört att det kunde gå illa men jag trodde ju aldrig att vi skulle drabbas.
Jag gled runt på små moln och tyckte att livet var fantastiskt.
Nu vågar jag inte glädjas lika mycket.
Jag går ofta runt och oroar mig.
Över allt och ingenting.
Allt detta grubblande gör att jag sover otroligt dåligt med korta sovperioder och många mardrömmar.
Jag måste börja ta mina övningar i Mindfulness på allvar, jag måste våga ta vara på tiden som är nu.
Jag vet ju att jag har ett barn inom mig, jag ser ju att magen växer men jag vågar inte tro på det än, även om vi har fått se den lilla flera gånger.
Inte förrän jag har gått över vecka 28 kommer jag att kunna njuta av graviditeten.
Jag försöker fokusera på de små sakerna även om det är svårt i längden.
Med det sagt så kan jag meddela att imorse var första gången jag kände bebisen. :)
Så det ska jag försöka fokusera på idag!
3 januari 2010
3 januari -10
Att må illa konstant är inte speciellt kul.
Jag trodde att jag började må bättre häromdagen så jag testade att inte ta ett piller på morgonen för att se... inte ett av mina smartaste beslut. :(
Från vecka 7 fram till vecka 10 kräktes jag upp till sex gånger per dag på jobbet. Det var tufft att sitta på min plats efter att ha kräkts och inte berätta för nån hur jag egentligen mådde...
Och tro mig, jag testade allt för att lindra illamåendet och kräkningarna.
Allt från åksjukeband, ingefära till Postafen från Apoteket, det enda som hjälpte var att äta konstant!
Äta är alltid trevligt men man känner sig inte speciellt nyttig när man proppar i sig och inte rör på sig överhuvudtaget.
Som om inte det skulle vara nog, jag kunde inte dricka heller. Jag som tidigare älskat vatten, kunde dricka upp till 2-3 liter om dagen, kunde nu inte ens smaka på vatten får då kräktes jag igen.
Te fick jag i mig och nån enstaka glas saft, men i övrigt var det stopp.
I vecka 10 fick jag iallafall träffa en läkare på specialistmödravården, hon gav mig ett recept, Lergigan Comp.
De gjorde så att jag iallafall kunde leva ett vanligt liv på dagarna men på kvällarna kräktes jag igen. Stackars Micke, han fick många kvällar för sig själv då jag gick och la mig vid åtta för att jag mådde så kass.
Hmm vad har jag mer haft för problem???
Jo, jag har inte kunnat borsta tänderna utan att kräkas, bara tanken på tandborstning fick det att vända sig i magen på mig.
Det vände för typ två veckor sen så nu kan jag äntligen borsta tänderna utan att behöva stålsätta mig.
Nu är jag inne i vecka 17 och jag kräks inte längre. Jippie!
Har fortfarande kvar illamående på kvällarna (och på dagarna om jag inte tar mina piller) men jag känner/hoppas att även det är på väg bort.
I min graviditet med Adam så började jag må bra runt vecka 18-19 och det är ju inte så långt kvar dit så kanske mår jag bättre om ett par veckor.
Längtar!!!
Det är jobbigt att inte våga boka upp nåt ifall man mår skitdåligt...
Jag trodde att jag började må bättre häromdagen så jag testade att inte ta ett piller på morgonen för att se... inte ett av mina smartaste beslut. :(
Från vecka 7 fram till vecka 10 kräktes jag upp till sex gånger per dag på jobbet. Det var tufft att sitta på min plats efter att ha kräkts och inte berätta för nån hur jag egentligen mådde...
Och tro mig, jag testade allt för att lindra illamåendet och kräkningarna.
Allt från åksjukeband, ingefära till Postafen från Apoteket, det enda som hjälpte var att äta konstant!
Äta är alltid trevligt men man känner sig inte speciellt nyttig när man proppar i sig och inte rör på sig överhuvudtaget.
Som om inte det skulle vara nog, jag kunde inte dricka heller. Jag som tidigare älskat vatten, kunde dricka upp till 2-3 liter om dagen, kunde nu inte ens smaka på vatten får då kräktes jag igen.
Te fick jag i mig och nån enstaka glas saft, men i övrigt var det stopp.
I vecka 10 fick jag iallafall träffa en läkare på specialistmödravården, hon gav mig ett recept, Lergigan Comp.
De gjorde så att jag iallafall kunde leva ett vanligt liv på dagarna men på kvällarna kräktes jag igen. Stackars Micke, han fick många kvällar för sig själv då jag gick och la mig vid åtta för att jag mådde så kass.
Hmm vad har jag mer haft för problem???
Jo, jag har inte kunnat borsta tänderna utan att kräkas, bara tanken på tandborstning fick det att vända sig i magen på mig.
Det vände för typ två veckor sen så nu kan jag äntligen borsta tänderna utan att behöva stålsätta mig.
Nu är jag inne i vecka 17 och jag kräks inte längre. Jippie!
Har fortfarande kvar illamående på kvällarna (och på dagarna om jag inte tar mina piller) men jag känner/hoppas att även det är på väg bort.
I min graviditet med Adam så började jag må bra runt vecka 18-19 och det är ju inte så långt kvar dit så kanske mår jag bättre om ett par veckor.
Längtar!!!
Det är jobbigt att inte våga boka upp nåt ifall man mår skitdåligt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)