6 jan-10

Vid min förra graviditet var jag verkligen naiv.
Jag hade ju självklart hört att det kunde gå illa men jag trodde ju aldrig att vi skulle drabbas.
Jag gled runt på små moln och tyckte att livet var fantastiskt.

Nu vågar jag inte glädjas lika mycket.

Jag går ofta runt och oroar mig.
Över allt och ingenting.
Allt detta grubblande gör att jag sover otroligt dåligt med korta sovperioder och många mardrömmar.
Jag måste börja ta mina övningar i Mindfulness på allvar, jag måste våga ta vara på tiden som är nu.

Jag vet ju att jag har ett barn inom mig, jag ser ju att magen växer men jag vågar inte tro på det än, även om vi har fått se den lilla flera gånger.

Inte förrän jag har gått över vecka 28 kommer jag att kunna njuta av graviditeten.

Jag försöker fokusera på de små sakerna även om det är svårt i längden.
Med det sagt så kan jag meddela att imorse var första gången jag kände bebisen. :)

Så det ska jag försöka fokusera på idag!