Jag gillar inte riktigt att prata om min graviditet än.
Det går bra med Micke och våra föräldrar för de pratar lika mycket om graviditeten som om Adam och det känns bra.
Då vet man att han inte är bortglömd bara för att det är på gång en ny bebis.
Men med andra är det svårt, jag undviker gärna frågor om hur det går.
Ibland känns det som om de inte minns att jag har varit gravid tidigare och faktist fött ett barn.
Precis som alla andra som är gravida med sitt andra barn så jämför jag med min förra graviditet.
Den här gången är tuffare och då menar jag inte bara känslosamt utan även kroppsligt eftersom jag har mått ännu sämre denna gång. Förra gången började illamåendet på eftermiddagarna, det började alltid efter två-tre och höll på hela kvällen, den här gången har jag kräkts dygnet runt och varit mycket tröttare.
Sen är jag ju självklart mycket mer nojjig den här gången. Jag tar ingenting med en klackspark, är rädd hela tiden att nåt är fel i magen.
Jag gör mina mindfulness övningar varannan dag, 10 minuter varje gång.
Det får mig iallafall att tänka på nuet.
Jag har inte börjat oroa mig för att h*n ska komma för tidigt utan oroar mig för att den inte lever längre...
Därför ska det bli skönt att få se h*n på måndag, då kan jag vara lugn i någon vecka iallafall.
En vecka i taget...
Det är så vi lever...
1 kommentar:
Men gumman..
Vi har inte alls glömt lille Adam..
Men precis som du har svårt att uttrycka dig om honom till oss så har vi lr iaf jag det med dig. Jag vet inte vilken tå som jag ömmar och jag vill inte vara orsaken till att du skall bryta ut i gråt..
Men vi minns lille Adam, jag lovar! Vi minns han som din son och lille killen med sin guldman. Jätte söt.
Lilla mini.. som ligger där inne och buffar nu, som då kanske är en lillasyster eller lillebror är precis lika spännande som då du hade Adam i magen.. Och man/jag försöker att följa dig på samma sätt som förra gången.. jag tror bara att det är ngt du idag inte minns. Men jag var på dig och intresserad då med =)
Men jag skall vara en av dem som backar, så får du själv komma och berätta när du orkar.
Vet att det är svårt, men försök att njut.. tiden att vara gravid är så kort.. och lilla mini och du skall ju få samma chans att bonda som du och Adam fick..=)
Lycka till idag, det kommer gå bra..
Kramar dig Camilla
Skicka en kommentar