Gott nytt år!

Humöret och slipsen är på plats. Snart nytt år... :)

God Jul!

En God Jul önskar vi till er alla!

Grattis på namnsdagen Adam!

Och god jul. Vi har köpt dig en nalle att gosa med när du sover och ett flygplan så du lätt kan ta dig ner till oss... Saknar dig massor!

Monster

Gabriel var ett monster i två veckor men nu verkar den fasen ha gått över.

Han har återigen blivit den gulliga killen som vi känner igen.

Han är mycket medveten om vad som händer runt omkring honom och det är så himla roligt att se.

Det är med en liten klump i hjärtat som jag säger att han är ingen bebis längre.

Han är ett barn.

Ett litet barn med mycket bestämda åsikter... :)

Lipa

Lipa betyder kärlek!


Gabriel med mormor och morfar.

Diskho

Gabriel har hittat diskhon i köket.
Det verkar vara intressant att ta den i munnen och se hur mycket vatten som får plats. :)

Julklappsutdelning

Pip pip!

Mini-jul

Idag firar vi jul hemma hos min familj. Undra vem som har varit snällast i år?

Även om han är jobbig...

...så är han underbar och det bästa som finns...

7 månader

Han kämpar för att vara vaken till sista droppen, sen kollapsar han i famnen.

Så nu kan vi vuxna äntligen fira lite att han fyller 7 månader! :)

Pain in the ass

Gabriel har varit och är fortfarande jättejobbig.
Han gnäller heeeeeeela dagarna.

Han som annars brukar vara hur gullig som helst har blivit ett monster.

Förhoppningsvis så är det en utvecklingsfas, han har gjort stora framsteg de senaste dagarna.

1. Han har börjat suga på tummen.

2. Han står nu på alla fyra och gungar fram och tillbaka.

3. Han kan sitta helt själv på golvet utan stöd.

Antingen det eller så har hans lilla mage svårt att smälta maten som jag proppar i honom.
Kanske dags att ta ett litet steg tillbaka och ge honom lite mindre mat och se om det blir bättre.

Hemma igen

Är nu hemma och fått på Gabriel pyjamas. När han fick syn på mig släppte han inte blicken ifrån mig och kramade min hand superhårt. Men kvällen gick bra hos mormor och morfar så det blir förhoppningsvis fler kvällar med lite egen tid. :)

Tjejmiddag

Hos Susanne. Alltid så mycket snask så man nästan rullar hem... Första kvällen utan Gabriel, han är hemma hos mormor och morfar. Känns konstigt... Men ändå lite skönt. :)

På väg

Sitter på "semestertåget" mot Nykvarn för att träffa Jessica.

Första advent

Myspys med ljus och glögg. Snart är julen här!

Fars dag

Äntligen kan vi fira fars dag utan dåligt samvete. Så grattis min underbara make på fars dag! Pappa är bäst, ingen protest.

Tårta

Jippie idag blir Gabriel 6 månader!

Jag kan inte fatta att han har varit här i sex månader, i sex månader har vi fått se honom växa och utveckla sig.

Jag kommer ihåg första gången då jag och Gabriel verkligen fick kontakt.
Det var en fredag och jag satt med honom i mitt knä.
Han tittade på mig och log.
Då var han en månad gammal. Exakt.

Just där och då släppte jag ner garden.

Just där och då vågade jag äntligen släppa in honom i mitt hjärta.

Innan var jag rädd för att något skulle gå snett, att Gabriel skulle lämna oss och jag skulle få vara kvar med ett brustet hjärta igen.

Men i den stunden då han tittade på mig och log visste jag att han var här för att stanna.

Och vips, nu är han sex månader gammal!
Och jag och Micke har firat med tårta... :)

20101111165.JPG

Tripp trapp

Gabriel kan inte sitta själv än men om man sätter honom i matstolen går allt jättebra. Vi har nu börjat med smakportion potatis/palsternacka och han verkar gilla det. Hoppas han fortsätter vara matglad. Var på 6-månaders kollen idag också. Han väger 7235 gram, 67 cm lång och var helt perfekt. :)

Alla helgona helg

Jag och Gabriel har gått till minneslunden för att tända ljus inför alla helgona. Det är lugnt och fridfullt att sitta här på bänken när solen skiner och fåglarna kvittrar.

Gröt

Har totalt glömt bort att säga att vi har börjat med gröt.

Inte till mig, gillar inte gröt, men Gabriel har börjat med gröt.

Första dagen var han skeptisk men nu kastar han sig över skeden. :)

Det är så himla roligt att se hur han försöker äta, det mesta hamnar ju utanför pga den lilla tungan. :)

Kurator

Idag har jag träffat vår underbara kurator Catarina.

Vi har bestämt att börja trappa ner på träffandet.

Jag känner mig redo för det.

I helgen fick jag en skön känsla i kroppen, jag kände mig lycklig.
Lycklig över hur livet till slut har blivit.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna så igen. Att jag skulle få bli lycklig igen.

Hela min sorgeprocess har tagit två år men nu för tiden mår jag oftast bra.
Gabriel tar upp så mycket plats att sorgen har bleknat lite.
Jag hinner helt enkelt inte sörja så mycket längre.

Tro nu inte att jag kommer att glömma för det gör jag aldrig.
Det hoppas jag ingen gör, Adam är ju ändå en del av vår livshistoria.

Men nu kan jag iallafall leva med sorgen.

Det trodde jag aldrig för två år sen när vi knappt orkade oss upp ur sängen...

Snork!

Visst sjutton är man snygg med snorkel?! :)

Jag till vänster och Paulina till höger.

Lika som bär

Micke kan nog inte avsäga sig pappaskapet mot Gabriel! :)
Jag tycker att dom är lika, vad tycker ni?



Det finns nog inte så mycket som värmer hjärtat så otroligt än när jag ser mina två killar tillsammans.

Att se dem leka och gosa ihop gör mig lycklig!

Ubåtstur

Ja eftersom det inte blev någon dykning tog vi en ubåtstur ner till 25 meter.
Då kunde alla följa med, inklusive Gabriel.
Det var helhäftigt och vi trodde aldrig att vi skulle få se så mycket som vi såg.

Väl nere på 25 meter kommer en dykare fram och matar fiskar och hälsar.

Hmm undra om Gabriel har svårt att förstå vad som händer??? :)

Livet är bra härligt!

Hemma

Japp, nu har vi kommit hem.

Det har varit jättetrevligt, stundom lite för varmt särskilt för Gabriel.

Första veckan hade vi uppemot 37 grader i skuggan så den veckan blev det inte många timmar ute. Vi var mycket på rummet för Gabriels skull, han tyckte det var alldeles för varmt och det tyckte till och med vi.

Vi klarade oss bra ifrån sjukdomar. Alla åkte på nån sorts magsjuka men inte så det störde semestern.

Vi var hos läkare två gånger med Gabriel. Första gången var efter att jag hade kräkts två gånger på kvällen, då kräktes han två gånger på morgonen efter och skrek så vi var oroliga att han åkt på nåt så vi åkte akut till sjukhuset men det visade sig inte vara så allvarligt.
Han var mest hungrig och tom i magen, det var därför han skrek. :)

Sen fick han nåt utslag på ena benet men det är nästan borta nu. Antagligen kom han emot nån växt som han inte tålde...

Och såklart blev han snorig och fick hosta utav luftkonditioneringen så den fick vi stänga av på nätterna.

Andra veckan började det som tur var blåsa lite. Då kunde vi vara ute lite mer.

Vi har inte gjort så mycket annat än badat i poolen. Det var skönast så med den värmen. Hade tänkt dyka men efter att ha snorklat en hel dag och märkt att det inte funkat så bra att pumpa brösten så beslöt vi oss för att skippa det. Det kommer fler gånger.

Vi har även tagit en tur med en ubåt för att se lite korallrev. Då kunde Gabriel följa med och han tyckte det var jätteintressant.

Jag ska ta och ladda över bilder så snart jag får lite mer tid över.

Kvällens underhållning

Lite persisk dans har vi nu fått se, bla magdans. De är verkligen duktiga för det är ju inte så enkelt som det ser ut. :)

Jätteräka?

Ja tack, 4 stycken!

Grattis!!!

Min underbara pappa fyller idag 60! Hipp hipp hurra!

Snorkling

Nu har vi snorklat hela dagen och bränt oss massor. Många fina fiskar och härligt vatten.

Down Town Hurghada

Ute och ser oss omkring. Micke, min pappa, Gabriel, min mamma och Paulina.

Solnedgång

Ute och tar en promenad innan middagen. Det är runt 25 grader på kvällen så jag trivs otroligt bra. :)

Äntligen!

Efter att ha varit på resande fot sen imorse har vi nu anlänt till Hurghada. Gabriel har varit jätteduktig, inget gnäll förrän vi kom till hotellet å vi fick vänta på rummet. Väl inne i rummet så hinner vi bara ta av honom kläderna, byta blöja på honom, lägga honom ner på sängen så har han slocknat. Det blev alltså inget em-dopp för oss. Vi får ta det senare, är ju ändå här i två veckor :)

Snart åker vi

Nu är det inte långt kvar tills vi flyger till Egypten.

Söndag morgon kl 6.30 lyfter planet (peppar peppar).

Resnerverna gör sig påminda och vi undrar hur det ska gå att åka utomlands med Gabriel...

Dagarna kommer och går

Adams födelsedag kom och gick...

Många tårar och en del skratt.

Vi försöker att tänka på hans födelsedag som en lycklig dag.
Det var ju den dagen han kom till oss i ilfart.

Vi pratar om hur vi brukade massera hans näsa när han inte hade c-papen på sig, hans små blöjor, hur mycket han kämpade...

Vår förstfödda son, mycket efterlängtad och älskad.

Han kommer alltid att finnas.

I våra hjärtan.

Och vi kan se mycket utav Adam i Gabriel, det syns att de är bröder.
Samma haka och näsa.

Den stora skillnaden är att Adam hade jätteljust hår medans Gabriel är lite rödlätt.

Grattis Adam

Det är din dag idag och vi har varit i minneslunden och lämnat presenter åt dig. Hoppas du tittar ner och ser att vi fortfarande tänker och saknar dig massor. Älskar dig!

Vigselring

Jag kan äntligen få på mig min vigselring utan problem. Har gått ner ca 15 kg nu och är i limbo-land, jag kan inte ha på mig mammakläderna för de är för stora och jag kan inte få på mig mina vanliga kläder än för det är ca 6 kg kvar tills jag väger så mycket som jag vägde innan Gabriel. Så det är inte mycket jag kan få på mig... Men ringen är iallafall ett stort plus!

Utvecklingsfas

Förra veckan var Gabriel jobbig. Han var grinig, ville inte sova, ville äta hela tiden... Nu förstår jag varför. Han var inne i en utvecklingsfas. Idag, för bara ett par timmar sen vände han på sig själv på golvet! Jag är så stolt!

Pass

Vår lilla Quark har fått eget pass! Och om två å en halv vecka flyger vi till Egypten med min familj. Känns både skönt men samtidigt lite läskigt...

Snart 2 år

Adams 2-års dag närmar sig med stora steg och min magknip med den.

Jag kan inte fatta att det snart är två år sen han kom och vände...

TVÅ ÅR!!!

Första året var det värsta jag varit med om någonsin.
Att behöva gå vidare var inte lätt, vi kämpade verkligen för att hålla oss över ytan.
Vi drog oss undan ifrån alla och hoppades bara att vi skulle överleva en dag till.

Under andra året blev vi gravida och vi blev faktist lyckliga igen men när jag helt plötsligt blev inlagd på sjukhuset visste vi inte om vi skulle behöva gå igenom samma sak en gång till.
Gabriel kom för tidigt och känslorna över att återigen flytta in på neo var obeskrivliga.
Jag fick höra hela tiden att jag var tapper men det var många gånger som jag bröt ihop och bara låg och grät och skakade.

Men nu när Adams två-års dag närmar sig har vi en liten underbar kille i famnen.

Han mår bra och vi mår bra.

Samtidigt som jag är överlycklig över att Gabriel är här så är jag så fruktansvärt ledsen för Adam.
Jag vet ju att om inte Adam hade lämnat oss så hade inte Gabriel varit här...

Och vad skulle livet vara utan Gabriel???

Bajs :)

Jo just det, om nån undrar så bajsar Gabriel som vanligt nu, kanske en gång i veckan.

Det känns jätteskönt att det har kommit igång igen.

Vi var ju lite (läs jätte) oroliga att nåt var fel.

Spritt i benen

Grattis

Stort grattis till lille Lucas som kom till världen i torsdags.

Hoppas att mamma Lotta och pappa Micke får tiden att räcka till nu när ni har tre barn att ta hand om. :)

Dopet

Här kommer en liten bild ifrån dopet.

Prästen Helen och ängeln Gabriel!

Trötter

Efter en dag med mormor och morfar och sen en halvtimme babysim så somnar man ganska snabbt när man bara är fyra månader.

Egen tid

Man vill gärna få ett litet brejk ifrån "barnpassningen" och få göra lite egna saker utan att bli avbruten hela tiden.

Då är det lite skillnad på vad jag och Micke gör.

Han gör sånt som han tycker är roligt tex sitta framför datorn och spela.
Medans jag, jag passar på att duscha, tvätta, plocka undan, laga mat...
Inget som verkligen får mig att slappna av utan sånt som måste göras här hemma.

Jag får självklart skylla mig själv men det är ju lite lustigt hur vi prioriterar olika.

Dop

Igår hade vi dop för Gabriel.

Det blev en väldigt lyckad tillställning och G var hur snäll som helst.
Han skrattade åt prästen och grät inte när hon "hällde" vatten på honom.

Inget gnäll på hela dagen och då var han ändå runt hos hur många personer som helst.
Han somnade tom i sin kusin och gudmor Paulinas famn.

När kvällen sen kom, längtade jag verkligen till sängen, jag längtade till att få krypa nära G och gosa och lukta och pussa. :)

Bilder kommer sen. Jag/Micke fotade ju inget själva utan hoppas få bilder från alla andra som fotade.

Föräldragruppen

Det gick okej i fredags på föräldragruppen.
När frågan angående första barnet kom så sa jag ingenting.
Det kändes inte som rätt tillfälle att berätta...

Tvåbarnsmor

Jag får ångest när jag vet att jag ska träffa nytt folk.
På fredag är första gången för föräldragruppen och då vet man ju vilka samtalsämnena är.

Vad svarar man på frågan "är det er första"?

Samtidigt som jag inte vill förneka att vi har två barn så vill man inte alltid säga som det är.
Jag kan fortfarande inte berätta utan att gråta.

Ett barn i himlen och ett i famnen.

Jag är tvåbarnsmor men inte som "vanliga" mammor.

Jag har bara ett barn vid liv...

Bzz Bzz

Visst är han söt?! Man vill bara äta upp... :)

Babysim

Idag har vi varit på babysim.

Var lite orolig för han har inte riktigt tyckt om när vi badat honom hemma.
Precis som mor sin så har han inte tyckt om att få vatten över huvudet men han var jätteduktig och skrek inte alls under de 30 minuter som vi var i vattnet.
Han verkade mest fascinerad av vattnet och de andra bebisarna.

Han var jättesöt i sina små blåa badbrallor.

Nu har han slocknat totalt i soffan. Han vaknade lite för att få mat för en stund sen men somnade snabbt om igen.

Lilla gullbubbel!

Egen säng

När Gabriel var cirka en månad gammal började vi lägga ner honom i sin egen säng varje kväll och det gick alldeles utmärkt.

Men nu helt plötsligt vill han inte sova själv!

Vi vaggar honom till sömns, lägger ner honom i sängen, fem-tio minuter senare vaknar han och skriker.
Samma procedur en gång till och en gång till...

Han sover bara om han får sova mellan oss.
Gärna så nära mig att han kan slicka mig på armen.

Då sover han som bäst.

Men vi ger inte upp!

Nån gång måste det ju funka, nån gång måste han väl somna i sin egen säng igen...

Hoppas, hoppas... *knyter tummar och tår*

Äntligen!

G har äntligen bajsat alldeles själv!

Jag är så lycklig att jag dansar! :)

Snutt i dubbel bemärkelse

En liten snutt på vår snutt! :)

3 månader

Lilla gullbubbel är tre månader idag. Han väger nu 5660 gram och är 61,5 cm lång. Det märks att han är inne i en ny "utvecklingsperiod" för han vill inte sova själv, äter jättelänge och vill ha uppmärksamhet hela tiden. Här har vi precis fått honom att sova men jag kan lova att så fort han läggs ner i sin egen säng kommer han att vakna...

Adam

Äntligen efter över sex månader har jag tagit mig till minneslunden. När jag sitter med G i famnen tänker jag ofta på Adam. Glädje och sorg går verkligen hand i hand för oss. Vi är glada över att G är här men saknar A så mycket att det stundvis gör så ont i hjärtat att jag inte vet vad jag ska göra med min kropp.

Skatteverket

Nu har vi äntligen skickat in papprerna till Skatteverket angående G´s namn.
Det har varit svårt att enas och bestämma oss så det blev verkligen i sista sekunden som vi skickade in papprerna. :)

Men nu blir det:

Gabriel Alexander Neo

Gabriel: efter drömmen som jag hade dagarna efter Adams begravning, då jag drömde att hans bror skulle heta Gabriel

Alexander: efter läkaren på Danderyds som har tagit hand om både Adam och Gabriel

Neo: ett namn som Micke gillar väldigt mycket och det som var hans första förslag från början.

Så så blir det!
Dop ska vi ha i början av september, i Vätö kyrka.

Vaccinering

Idag har vi åter varit på BVC.
Denna gång för att vaccinera G.

Stackarn, två sprutor samtidigt i båda låren.

Inte så konstigt att han började störtgråta.

Och som vanligt så började jag oxå att gråta.
Jag är så fruktansvärt blödig utav mig. :)

Gillar inte när han mår dåligt och jag inte kan göra nåt åt det...

Semestern

Nu är semestern slut och all hjälp med den.

Efter tre veckor på landet med Mickes föräldrar och all den hjälp vi fått varje dag är nu till ända.

G har verkligen älskat sin farmor.
Det har märkts varje gång hon har hållt i honom eller pratat med honom.
Han skiner som en sol när hon pratar med honom och somnar så snabbt i hennes famn att man nästan börjar undra vad vi gör för fel.

Men det känns ändå skönt att vara hemma igen.

Nu är det dags att försöka skapa lite nya vardagsrutiner.

Jag önskar bara att han skulle börja sova lite längre på nätterna, han vaknar fortfarande var tredje timme för att äta, om jag har tur så går det fyra timmar men det är inte ofta.

Suck, så är det att vara småbarnsförälder, man får inte sova så mycket längre.
Jag som älskar att sova...

Igår..

... var den jobbigaste dagen som mamma hittills.

Vi var på BVC och efter att läkaren tittat och känt på G så beslöts det att ett Microlax skulle ges.

Men inget händer, G försöker bajsa men det kommer absolut ingenting.
Han skriker och gråter och likaså jag.
Att se sin son ha så ont och inte kunna göra nåt var fruktansvärt...

Efter en timme på BVC och inget bajs kommer så tyckte de att vi skulle åka till akuten.
Så sagt och gjort, vi åker till Danderyds barnakut och får träffa läkare.

Ett vattenlavemang görs på honom och äntligen kommer bajset.

Det blev en lång dag så både jag och G somnade tidigt, han vid åtta och jag vid nio.

Läkarna säger att det kan hända att små barn får problem att bajsa efter ett par månader och det är inget ovanligt att det kan gå upp till två veckor innan de bajsar.
Även fast man helammar!

Jag fick "order" om att testa äta katrinplommon för att se om det sätter igång hans mage. Och att ge honom messmör blandat med bröstmjölk.

Så nu hoppas vi verkligen på att allt kommer igång för det här vill jag inte utsätta honom för igen...
Och inte mig själv heller...

Inga sura miner

Medlet funkade inte igår, inget bajs över huvudtaget, och inte idag heller så vi har fått en tid på BVC imorrn. Får ont i hela själen av att tänka att nåt kan vara fel på G. Det är tur att han fortfarande är på väldigt bra humör och inte verkar ha ont i magen för då skulle han ju skrika mer. Det lugnar mig iallafall lite.

Fortfarande inget...

Suck, fortfarande inget bajsande för vår son.
Börjar bli ordentligt orolig för nu har det gått två veckor.

Ringde BVC imorse och de tyckte att vi skulle ge honom ett mikrolavemang, Resulax, så det är väl det vi ska göra snart. Det är ett sockerbaserat lavemang som tydligen inte är så farligt och vanebildande...

Sen får vi hoppas att bajsandet kommer igång.

Sötisar

Mina härliga killar har det mysigt en stund.

En vecka till

Nu har det åter gått en vecka och G har inte bajsat sen lavemanget i förra veckan.

Ringde BCV som tyckte att vi skulle ha lite is i magen och vänta.
Lätt för dem att säga!

Så länge som G inte verkar jätteledsen och skriker så behöver vi inte göra nåt åt det. :(

Vi har testat:
* Ge honom vatten
* Massera magen
* Tops med vaselin för att reta lite

Men inget har funkat. Nån som har nån mer idé???

Första barnvagnsturen

När G var en vecka gammal tyckte vår kurator att vi skulle våga oss ut på en barnvagnstur.

Sagt och gjort, vi får låna en barnvagn från neo och en sköterska följer med oss ut ifall nåt skulle hända.

Efter ett par minuter säger sköterskan Andrea åt mig att koppla av lite, jag har hållit så hårt i barnvagnen att mina händer är helt vita.

Jag var så rädd att nåt skulle hända...

Se så liten han såg ut i barnvagnen med alla kläder alldeles för stora.

Kläder han nu har växt i och vissa tom växt ur. :)