Ja, eftersom bebisen helt klart kommer att komma förtidigt så har vi nu varit nere på neo och hälsat på.
De har byggt om avdelningen sen vi sist var där med Adam men det kändes iallafall bekant.
De har fler familjerum och har uppdaterat lite maskiner.
Vi har inte varit där sen Adam blev dålig så ångesten över att få se allt igen var enorm.
Så fort vi kom in i salen där Adam legat och såg kuvösen så började tårarna trilla...
Då var det många känslor som gjorde sig påminda.
Många fina minnen tills allt gick fel.
Hur jag åkte dit på morgonen, satt vid kuvösen och pratade/sjöng för Adam, stunderna då jag fick ha honom i famnen, sena kvällar och inget liv utanför sjukhuset...
Elisabeth, en utav våra sköterskor som tog hand om oss då, jobbade så henne fick vi även träffa, hon visade oss runt.
Ni kan tro att tårarna rann då jag fick syn på henne.
En urgullig kvinna som gjorde mycket för oss...
Det var ett stort steg som vi var tvungna att ta och nu har vi äntligen gjort det.
Nu ska vi bara smälta intrycken och fortsätta hoppas på att Quark stannar kvar så länge som möjligt i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar