Jag försöker att vara samlad men känner att jag börjar känna mig ganska så frustrerad och ledsen över att ligga ner.
Nu har jag gjort det i sex veckor och även om jag vet varför jag gör det så börjar kroppen och själen bli sliten.
Läkarna är oroliga över att jag ska bryta ihop när som helst och pratar hela tiden att jag ska släppa ut mina känslor.
Men det är lättare sagt än gjort...
Oavsett hur jag mår så är bebben viktigast av allt.
Och bebben mår bra, h*n ligger där h* ligger och idag när vi skulle lyssna på hjärtslagen råkade barnmorskan ha på för högt ljud att Quark blev rädd och antagligen svalde för mycket vatten så stackarn fick hicka.
Så medans vi lyssnar på hjärtslagen hör vi hur stackarn hickar... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar