Nu är jag sjukt trött på att ligga på sjukhus...
Jag längtar hem så mycket att det gör ont i själen.
Varje söndag när Micke åker hem, efter att ha varit här sen fredag, så kommer tårarna. Det är så jobbigt att behöva skiljas åt.
Jag vet ju att han kommer tillbaka dagen efter men det är inge kul att behöva sova själv på sjukhuset.
Totalt 10 veckor (varav 2 hemma) har jag nu varit sängliggande.
Det börjar kännas i kroppen, inga liggsår men jag är fruktansvärt stel i kroppen och jag börjar oroa mig för hur jag ska orka med en förlossning.
Men idag ska jag iallafall få börja röra på mig, gå till köket och äta maten.
Och då hoppas jag så in i norden att det går bra så att jag får åka hem.
Men det är så många "kanske" hela tiden...
Jag blir tokig av att inte få några ordentliga svar.
Imorrn är iallafall en utav favoritdoktorerna här, hon som tar "proteinprovet", förhoppningsvis får jag göra det provet och om det ser bra ut så kanske de vågar ta beslutet att skicka hem mig.
Men som sagt, det är alldeles för många kansken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar