Jag får hela tiden höra att jag är stark, stark att jag orkar ligga här...
Jag har gråtit många tårar sen jag blev inlagd men vi människor har en stor förmåga att anpassa oss och det är bara det jag har gjort.
Jag har anpassat mig efter omständigheterna och jag gör allt för att vår bebis ska överleva.
Vem som helst som hamnar i min situation skulle göra det jag gör, eller hur?!
När jag blev inlagd i vecka 22+0 trodde jag aldrig att det skulle gå vägen, jag var helt säker på att bebisen skulle komma förtidigt och vi skulle behöva gå igenom samma sak igen, jag hade svårt att se framåt.
Då grät jag många tårar och jag drog mig undan världen, det kändes jobbigt att just vi skulle drabbas ännu en gång.
Är nu i vecka 30+5 och på nåt sätt så har jag klivit över tröskeln att jag äntligen kan se ljuset i tunneln.
Jag känner mig redo att träffa mina vänner så om ni inte har nåt för er får ni gärna komma förbi sjukhuset. Enda kravet är att ni är helt friska, jag vill inte att ni smittar ner mig med nåt. :)
Hur som helst så har det här blivit min vardag och även om jag längtar hem otroligt mycket så har jag det ganska okej.
Så länge som h*n är kvar i magen så är allt okej. :-)
1 kommentar:
Ja men du är stark Camilla och det är ngt positivt.
Även om det är ngt självklart för oss föräldrar att göra det vi kan för våra barn. Så är styrka ett utmärkt verktyg i alla lägen. Och du kommer behäva din styrka många ggr om innan den lille är vuxen och utflugen ur hemmets vrå =)
Men att visa att man skör är också en styrka! En styrka att man vågar visa att man är i behov av andras kärlek och omsorg! Och klart vi vill ge dig den! Massor och flera ggr om.
Vi saknar ditt skratt och bubblande jag! Och blir det en efetrmiddag med tårar och kramar ja då tar vi det med. Å är glada för att vi får ta del av dig och din process!
Jag är frisk som en nöt kärna och jag messar dig gärna en dag för att få få komma in och se dig å din underbara gravidmage =))
Tills dess får du och bebisen må bäst!
Kramar dig!
Skicka en kommentar