Provsvaren

Ultraljudet var okej, tappen var oförändrad så det känns helt ok.

Men det andra provet...
Apparaten som ska analysera provet betedde sig inte som den skulle så de kunde inte få ut nåt svar.

Jag får snällt vänta tills imorgon på att få veta om jag får åka hem eller inte...

Sista mars

Ärligt talat så trodde jag aldrig att jag fortfarande skulle vara gravid sista mars.

Nu är jag det och jag har bett läkarna om att få lite permission i påsk.
Skulle vara skönt att få komma hem, ligga i sin egen säng, om än bara för en natt...

Så idag ska jag göra ett nytt ultraljud på tappen och lämna prov angående den nya studien som jag har fått ta ett par gånger nu, studien om det finns risk att föda inom två veckor.
När de är tagna så ska läkarna diskutera och återkomma.

Så håll tummarna!

Jag är i vecka 29+0 idag och de vill att jag ska vara gravid till minst vecka 32.
Så för att orka ligga i minst tre veckor till skulle jag verkligen behöva få åka hem och ladda batterierna.

49 dagar

Idag går jag in på min 49:onde dag som sängliggandes... 7 veckor!

Självklart är jag otroligt glad över att Quark fortfarande ligger kvar i magen, har aldrig varit såhär gravid, såhär härligt rund om magen.
Jag kan inte längre jämföra de olika graviditeterna och det är på gott och ont.
Nu analyserar jag varje minsta grej som händer.
Som tur är så händer det inte speciellt mycket, Quark sparkar på och ingen vattenavgång eller blödning har kommit...

Det är knappt så jag vågar skriva det, jag vill inte "jinxa" nånting.

Men...

Att ligga ner ungefär 23 timmar om dygnet är superjobbigt.

Det är inte så att jag önskar att Quark kommer ut men jag önskar att jag kunde ta en promenad.
Ta en pedikyr.
Gå till frissan och fixa nya slingor och klippa mig. (ser förjäkligt ut nu med utväxt och hår som börjar bli alldeles för långt)
Börja köpa barnprylar, titta på barnvagn och köpa kläder.

Det känns jobbigt att jag inte kommer att få en sån graviditet som jag alltid önskat mig...
Jag skulle vilja gå runt på stan, ta en fika och visa upp min underbara mage.
Men inget utav det kommer att hända...

Jag trodde att det skulle bli bättre den här gången men jag känner mig fortfarande snuvad på allt!

Besök på neo

Ja, eftersom bebisen helt klart kommer att komma förtidigt så har vi nu varit nere på neo och hälsat på.
De har byggt om avdelningen sen vi sist var där med Adam men det kändes iallafall bekant.
De har fler familjerum och har uppdaterat lite maskiner.

Vi har inte varit där sen Adam blev dålig så ångesten över att få se allt igen var enorm.
Så fort vi kom in i salen där Adam legat och såg kuvösen så började tårarna trilla...
Då var det många känslor som gjorde sig påminda.
Många fina minnen tills allt gick fel.
Hur jag åkte dit på morgonen, satt vid kuvösen och pratade/sjöng för Adam, stunderna då jag fick ha honom i famnen, sena kvällar och inget liv utanför sjukhuset...

Elisabeth, en utav våra sköterskor som tog hand om oss då, jobbade så henne fick vi även träffa, hon visade oss runt.
Ni kan tro att tårarna rann då jag fick syn på henne.
En urgullig kvinna som gjorde mycket för oss...

Det var ett stort steg som vi var tvungna att ta och nu har vi äntligen gjort det.
Nu ska vi bara smälta intrycken och fortsätta hoppas på att Quark stannar kvar så länge som möjligt i magen.

Kvällsfika

Det finns såklart en hel del som är bra när man ligger på sjukhus, som tex kvällsfikat. Jag ringer på klockan och en stund senare kommer sköterskan in med lite te och macka. Härligt!

Frustrerad

Jag försöker att vara samlad men känner att jag börjar känna mig ganska så frustrerad och ledsen över att ligga ner.
Nu har jag gjort det i sex veckor och även om jag vet varför jag gör det så börjar kroppen och själen bli sliten.

Läkarna är oroliga över att jag ska bryta ihop när som helst och pratar hela tiden att jag ska släppa ut mina känslor.
Men det är lättare sagt än gjort...

Oavsett hur jag mår så är bebben viktigast av allt.
Och bebben mår bra, h*n ligger där h* ligger och idag när vi skulle lyssna på hjärtslagen råkade barnmorskan ha på för högt ljud att Quark blev rädd och antagligen svalde för mycket vatten så stackarn fick hicka.
Så medans vi lyssnar på hjärtslagen hör vi hur stackarn hickar... :)

Vecka 27+1

Igår var en sån dag då det inte var en lugn stund.
Började morgonen med en ctg för att kolla bebisens hjärtslag samt sammandragningar, låg kopplad en halvtimme.
Sen fortsatte dagen med fler prover, urin-cervix och blodprov.
Och sen så avslutades dagen med ett nytt ctg.
Det var inte många stunder jag var själv.

Och idag har jag varit på nytt ultraljud.
Tappen är oförändrad vilket numera känns ok då jag vet att så länge jag ligger ner så har Quark en chans.

Gjorde även ett tillväxtultraljud.
Och kan ni tänka er, Quark väger över kilot!!!
1190gram...

Det känns fantastiskt, han väger nu mer än sin bror.

Känslan går inte att beskriva men jag försöker hålla kvar den så länge det går.
Jag vet att snart kommer den känslan gå över till oro.

Nytt mål: söndag!

Nya mål

Första målet är onsdag, då jag går in i v 27+0, om jag kommer dit så slipper jag bli skickad till Karolinska i Solna om det händer nåt. De har visserligen bättre resurser där när det gäller för tidigt födda barn men när man väl kommit in i 27+0 så har Danderyd tillräckliga resurser att klara av allt.
Karolinska undviker jag gärna då vi bara har dåliga minnen därifrån...

Nästa mål efter det är söndag, 27+4, då har vi gått över tiden med en hel dag och det innebär att Quark är större än Adam. :)

Läkarna pratar hela tiden om att jag borde komma in i 32+0 men så långt framåt har jag svårt att se.

Jag kan inte än se oss med en levande bebis, en liten parvel hemma hos oss...
Jag vågar helt enkelt inte se så långt.

Bebisen kommer att komma förtidigt, så mycket vet vi, men när, det återstår att se.

Jag har mardrömmar om att jag börjar få värkar, varje gång jag sover. De drömmarna känns så verkliga att när jag vaknar är jag helt säker på att det är igång...

Delmål 1 avklarad

Jippie, är idag i v 26+4 så vi har kommit en dag längre innan jag hoppats på. Alla prover jag tagit har sett bra ut så om jag fortsätter ta det lugnt bör jag inte föda inom två veckor. Antar att ni undrar hur jag ser ut efter fyra veckor i sängen så här kommer även en bild. Ja, jag har blivit rundare överallt... Ett problem jag får ta tag i när denna oro är över...

Suck...

Var tillbaka på återbesök i tisdags för att kolla tappen. Tyvärr har den blivit något kortare och bebisen ligger återigen med huvudet neråt så de ville inte riskera nåt så jag är inlagd igen. Återkommer när jag har nåt nytt att berätta. Nu är det bara att hålla tummarna, knipa ihop benen och vila.

Nedräkningen till delmål 1

Japp, nu börjar första nedräkningen till delmål 1.

Om vi klarar oss utan att nåt händer till nästa söndag så har vi klarat av första etappen av den jobbigaste perioden i min graviditet.

Helst skulle jag vilja somna och inte behöva vakna upp förrän om tre veckor...
Men eftersom det inte lär hända så får jag försöka ta en dag i taget, timme för timme.

Vecka 25+0

Tänk att jag har varit sjukskriven i tre veckor!

Jag har varit förvisad till sängen i tre veckor...

Just nu är det skönt att se att tiden faktist går framåt, fast det inte känns så vissa dagar.

Den jobbigaste tiden närmar sig med små steg.
Nästa vecka och veckan efter det kommer bli tuffa veckor.
I vecka 26+3 började problemen med vattenavgång och vecka 27+3 kom Adam ut 6.45 på morgonen.

Hoppas verkligen att mitt sängläge har hjälpt till så vi får behålla vårt barn länge inne i magen.

Besök på sjukan

Idag har jag varit på ett nytt återbesök på Danderyd.

De har mätt flödet mellan mig och bebisen för att se ifall h*n får tillräckligt med mat.
Allt såg fint ut och jag fick återigen se lilla Quark (Mickes smeknamn på bebben).

H*n väger 800gram, 1% mer än vanligt.

Jätteskönt att höra, då är det bara 95 gram kvar så väger h*n lika mycket som Adam gjorde när han kom ut.

Så idag har varit en bra dag, det var jätteskönt att få komma ut och få röra lite på sig.

Firade det hela med en vaniljbulle!
Kanske inte världens smartaste idé men gott var det. :)