Återigen inlagd...

En kort och snabb uppdatering... Började läcka fostervatten inatt så jag är återigen inlagd. Är inte orolig än, sammandragningarna är fler men inga som gör ont och Quark rör på sig som sjutton. Det är dock skittrist att va tillbaka på sjukan, hade hoppats på att få va hemma ett tag till... ”suck”


Sudoku

Mitt nya intresse är att lösa Sudoku, det ska ju helst finnas en lösning ifall man fastnar så man kan fuska. :) Men det är verkligen ett bra tidsfördriv.

Min mage

Jag har varit väldigt dålig på att visa upp min mage i bloggen så här kommer en uppdatering hur den ser ut nu. :)

Den är härligt stor och jag börjar känna mig väldigt otymplig.
Det har nog även med att göra att jag inte har rört mig på 10 veckor som jag känner så, är stel i hela kroppen och ryggen gör jätteont så fort jag ställer mig upp.
Känner mig jättefånig när jag försöker vanka mig fram i lägenheten.

Men sånt är livet, det är bara att stå ut!
Snart tar även det här slut...

Hemma...

Jag var jätteorolig i fredags att få ett avslag ifrån läkarna, kunde inte låta bli att gråta och det kanske fick dem att besluta sig. Jag fick åka hem med restriktioner att Ta Det Lugnt. Inga promenader... Ska tillbaka på torsdag för nya prover. Så idag passade jag på att utnyttja solen och gissa om jag tyckte det var underbart!?

Vecka 32+1

Kan ni fatta att jag har kommit in i vecka 33?
Inte jag iallafall...

Det känns helt overkligt men så himla roligt!

Imorrn är det nytt ultraljud och sen kanske jag får åka hem.
Läkarna lät väldigt positiva idag på ronden att jag ska få åka hem imorgon och det kändes skönt att höra. Tidigare har det låtit så ovisst men nu verkar de har svängt så hoppet är stort.

Jag längtar verkligen hem!

Askmolnet

Till och med jag som ligger på sjukhus är drabbad av flyginställningarna... :-)

Den enda doktorn som gör "proteinprovet" är fast i Mexiko så jag får snällt vänta tills hon kan ta sig hem igen.
Inte mycket att göra åt.

Fick börja gå lite igår, mellan rummet och köket, och det går bra.
Har självklart lite fler sammandragningar än när jag bara ligger ner men de gör fortfarande inte ont så det känns positivt.
Det känns verkligen i kroppen att jag inte har varit uppe och gått på jättelänge men det är bara att fortsätta kämpa och ta det lugnt och hoppas på att bebis vill stanna kvar i magen ett par veckor till.

Det slog oss i helgen att vi kanske inte behöver bli inlagda på Neo, kommer h*n efter vecka 35 och mår bra så behövs det inte.
Då får vi åka hem efter två dagar...
Så som vanligt folk gör. :-)

Shit det är ju helt sjukt att kunna och våga tänka så!

Sjukt trött

Nu är jag sjukt trött på att ligga på sjukhus...

Jag längtar hem så mycket att det gör ont i själen.

Varje söndag när Micke åker hem, efter att ha varit här sen fredag, så kommer tårarna. Det är så jobbigt att behöva skiljas åt.
Jag vet ju att han kommer tillbaka dagen efter men det är inge kul att behöva sova själv på sjukhuset.

Totalt 10 veckor (varav 2 hemma) har jag nu varit sängliggande.
Det börjar kännas i kroppen, inga liggsår men jag är fruktansvärt stel i kroppen och jag börjar oroa mig för hur jag ska orka med en förlossning.

Men idag ska jag iallafall få börja röra på mig, gå till köket och äta maten.
Och då hoppas jag så in i norden att det går bra så att jag får åka hem.

Men det är så många "kanske" hela tiden...

Jag blir tokig av att inte få några ordentliga svar.
Imorrn är iallafall en utav favoritdoktorerna här, hon som tar "proteinprovet", förhoppningsvis får jag göra det provet och om det ser bra ut så kanske de vågar ta beslutet att skicka hem mig.

Men som sagt, det är alldeles för många kansken...

Att få må helt okej

Det känns underligt att jag faktist mår okej.
Efter att ha mått dåligt så länge så är det här en känsla som känns ganska obekant.

Jag har mått bra i flera dagar, känt mig hoppfull och faktist kunnat våga planera framåt.

Jag och kuratorn har börjat skriva ett förlossningsbrev, jag och Micke har börjat kolla på barnvagn och diskutera namn.
Saker jag inte trodde för ett par veckor sen att jag skulle våga göra...
Då trodde jag att om jag gjorde det så skulle nåt hända, att allt skulle skita och vi skulle få åka hem utan bebis än en gång.

Men nu.

Nu kan jag faktist se oss med en liten knodd och det känns fantastiskt. :)

Har varit och gjort ett tillväxt-ultraljud idag och h*n väger över två kilo nu.

2179 gram.

Min underbara lilla Quark, du börjar bli riktigt stor nu och jag känner av dig varje dag, särskilt när du kickar på mitt revben, det högra...
Det verkar vara din favoritsyssla, kicka på mitt högra revben.
Men det är helt okej, kicka på du! Då vet jag att du lever. :)

Vårfint

Eftersom jag inte har varit utanför dörrarna på drygt fem veckor och inte fått se hur våren sakta har kommit så har en av barnmorskorna varit gullig och tagit med sig våren till mig, dessa fina blommor har hon plockat i sin trädgård. Shit va jag längtar ut, få sitta i solen under en filt och bara mysa...

Avundsjuk

Först säger jag grattis till min kollega Tania som för ett par dagar sen fick en liten flicka. :)

Sen vill jag bara säga att jag är avundsjuk på Micke som idag ska gå och titta på barnvagn och bebiskläder.
Det var ju sånt som jag såg framemot jättemycket mot att få göra men som jag nu inte kan.

Läkarna här på sjukan har nu en ny plan för mig.
Jag ska lämna nya prover på fredag och sen ska jag förhoppningsvis få börja röra på mig, tex hämta min egen mat.
Om det sen går bra så kanske, kanske jag får åka hem.
De är lite oense om jag ska få åka hem eller inte så jag har inte jättestora förhoppningar men det sista som lämnar en är ju hoppet. :)

Skulle vara underbart att få vara hemma de sista veckorna innan bebben kommer.
Nu måste jag ju förlita mig på att Micke fixar allt och det är lite jobbigt... :)

Man är starkare än man tror

Jag får hela tiden höra att jag är stark, stark att jag orkar ligga här...

Jag har gråtit många tårar sen jag blev inlagd men vi människor har en stor förmåga att anpassa oss och det är bara det jag har gjort.
Jag har anpassat mig efter omständigheterna och jag gör allt för att vår bebis ska överleva.
Vem som helst som hamnar i min situation skulle göra det jag gör, eller hur?!

När jag blev inlagd i vecka 22+0 trodde jag aldrig att det skulle gå vägen, jag var helt säker på att bebisen skulle komma förtidigt och vi skulle behöva gå igenom samma sak igen, jag hade svårt att se framåt.
Då grät jag många tårar och jag drog mig undan världen, det kändes jobbigt att just vi skulle drabbas ännu en gång.

Är nu i vecka 30+5 och på nåt sätt så har jag klivit över tröskeln att jag äntligen kan se ljuset i tunneln.
Jag känner mig redo att träffa mina vänner så om ni inte har nåt för er får ni gärna komma förbi sjukhuset. Enda kravet är att ni är helt friska, jag vill inte att ni smittar ner mig med nåt. :)

Hur som helst så har det här blivit min vardag och även om jag längtar hem otroligt mycket så har jag det ganska okej.

Så länge som h*n är kvar i magen så är allt okej. :-)

Grattis

Måste bara få säga grattis till en annan änglamamma som fick barn för cirka en månad sen, blev så glad när jag läste hennes blogg igår att de blivit föräldrar igen.

Och grattis nummer två går till min kollega Michaela och hennes sambo Andreas som igår fick en liten tjej! Allt verkar ha gått bra och jag längtar tills jag får se bilder. *blink blink till Michaela*

Finns det något bättre än när en liten bebis föds och allting går bra?!

Jag är fruktansvärt glad för deras skull!!!

Snart hoppas jag att det är vår tur (inte i en allför snar framtid men snart...).

Home sweet home

Påsken är över.

Två nätter hemma...

Det var som en dröm att få komma hem, allt var sig likt men ändå inte.
Det bästa var ju att få somna och vakna i sängen tillsammans med Micke, ingen sjukhussäng som låter varje gång man vänder på sig.
Pga att jag hade svårt att ligga ner hela tiden, det var ju lite man ville fixa eftersom man inte varit hemma på nästan fyra veckor, så hade jag en hel del sammandragningarna.

Men nu har jag iallafall samlat en massa ny energi så nu klarar jag ett par veckor till i sängläge på sjukan. :)

Nästa mål är att komma till vecka 32+0.
Och eftersom jag känner mig positiv just nu så tror jag inte att det är nån omöjlighet! Jag är ju i vecka 29+5 idag så det är ju bara dryga två veckor...

Permission!

Provet, proteinprovet, imorse visade negativt så om jag tar det lugnt så borde bebben stanna kvar i två veckor till. Och pga det togs beslutet att jag får åka hem idag, ska tillbaka på lördag och då tas nytt beslut.
Har även tagit ett tilläxt-ul och tro det eller ej men Quark väger nu runt 1600 gram. 200 gram mer än vad de "brukar" väga just nu. En riktig liten tjockis!