Ibland...

...är livet bra härligt...

Redan torsdag kväll

Önskar att jag hade "mer" tid till att blogga.

Det finns en del saker som jag ännu inte fått ur mitt system som jag skulle behöva blogga om.
Förlossningen, mina känslor som går upp och ner, det dåliga samvetet, hur mycket jag saknar Adam nu när Gabriel finns här, hur roligt det är att se hur Gabriel växer etc.
Men det finns helt enkelt ingen ork till det.

Snart har iallafall min första vecka som mammaledig gått.
Jag och Gabriel har väl inte gjort jättemycket men det känns ändå som en bra vecka.

Vi har haft besök av BVC, hälsat på på mitt jobb, hunnit med nån enstaka promenad...

En helt okej vecka fast jag inte sovit speciellt mycket.
Jag får försöka ta igen det lite i helgen när Micke kan hjälpa till.

Mammaledig

Igår var officiellt min första mammalediga dag.

Både jag och Micke har den senaste månaden vabbat så igår var även Mickes första arbetsdag på en hel månad.

Det kändes jättekonstigt att Micke skulle åka iväg på morgonen.

Och jag skulle vara själv med Gabriel...

Micke har ett bättre tålamod än vad jag har.
Om Gabriel är kinkig blir jag lätt frustrerad för att jag inte vet vad han är ledsen över medans Micke tar sig tid.

Men gårdagen gick bra, jag fick sova ordentligt på natten så det kändes okej.

Idag däremot är värre, jag har sovit cirka 3-4 timmar på hela natten så idag kan det nog bli tuffare.

1 månad

Vår lilla plutt blir idag en månad gammal. Det firade vi med tårta. För oss vuxna såklart. Gabriel får allt vänta ett tag till. :)

Stor dag idag

Idag var en stor dag för Gabriel.

Vi har varit på sjukhuset och gjort en sista undersökning och blivit utskrivna från Neonatalen.

Han väger nu 3660 gram och är 52 cm lång.

Så nu är han lika stor som en vanligt född bebis!

Tänk vad fort det har gått, på fredag blir han en månad gammal.
Då har han funnits hos oss i en hel månad...

Och vi kan fortfarande inte sluta titta på honom!

Lycka...

...är att titta ner mot bröstet och se det här...

Att vara änglamamma

Man får snabbt dåligt samvete när man är änglamamma.

Vi som har kämpat så för att få Gabriel vågar inte riktigt klaga.
För tänk om nåt händer, tänk om han plötsligt blir dålig.

Men...

Gabriel är en riktig nattbebis.
Så fort vi ska lägga oss så vaknar han och vill umgås.
För mig som måste amma minst var tredje timme, ibland oftare på natten, är det väldigt påfrestande.
Jag får aldrig sova ordentligt.

Jag försöker hålla god min men det är svårt när man är så trött att tårarna bara rinner.

Jag vill ju inte klaga för han är ju egentligen världens bästa bebis.

I alla fall när han låter mamma sova i minst två och en halv timme innan han börjar gny efter mat.

Totalt glömt...

Måste bara få gratta Towe och hennes familj till nya tillskottet, Morris, som föddes för ett par veckor sen.

Har totalt varit uppe i vårt liv att jag glömt skriva det i bloggen.

Det är så roligt att vi nu är fyra stycken som har fått barn inom ett par månader på vår avdelning på jobbet.

Jag hoppas att vi kan ta en glass tillsammans i sommarvärmen sen när vi alla kommit i ordning.