Ännu en dag har gått...

Ja, det är inte så mycket som händer i mitt liv.
Allt är på Hold just nu. Vi tittar inte framåt och vi tittar inte bakåt.
Försöker bara få dagarna att gå...

Det är påfrestande att bara ligga ner hela dagarna.
Varje kväll tar jag en spruta med blodförtunning för att inte få blodpropp.
Jag läser böcker, tittar på tv/film, ligger och stirrar in i väggen, sover...

Det roligaste jag ser fram emot på dagarna är när jag får äta.
Jag har blivit som mina kollegor Sylwia och Michaela som hela tiden tänker och pratar om mat. :)

Rapport från sängen

Jag antar att ni undrar hur det går för oss.

Jag fick permission i fredags och fick åka hem. Superskönt!

Åkte sen tillbaka på måndagmorgon för att ta nytt ultraljud på livmodertappen.
Det var ingen förändring, den var fortfarande väldigt kort.
Men jag slapp att bli inlagd, nu ska jag tillbaka en gång i veckan, ta ultraljud, lämna prover och så får man ta det efter det.

Jag är fortfarande beordrad sängläge, fast nu får jag iallafall vara hemma hos Micke.

Det var ju inte riktigt såhär jag tänkte spendera mina sista månader som gravid, liggandes till sängs.
Jag hade tänkt gå ner i tid för att slippa stressa och sen hinna handla saker till bebisen.
Nu blir det inte så och vi får återigen ta en vecka i taget. *suck*

Vecka 23+0

och en hel vecka på sjukhuset...

Jag har inte riktigt haft lust att blogga.

Men veckan har gått relativt bra. Vissa dagar har gått snabbt, andra har segat fram.
Det är otroligt mycket känslor som kommer upp till ytan nu när jag ligger här.
Jag är självklart fruktansvärt rädd för att bebisen ska komma för tidigt...

Igår var iallafall en bra dag.
Fick bla vara med i en ny studie som går ut på att man tar prov ifrån tappen och kollar protein halten (om jag minns rätt).
På så sätt kan man få fram ifall det är en födelse på gång inom två veckor.
Min prov blev negativt så det kändes otroligt skönt att få höra.
Nu vet man ju inte om studien stämmer men om den gör det så är det ju bra.

Har fått ny tid för cervix-ultraljud på måndag och efter det tar man ställning om jag ska få komma hem och vara i sängläge eller om jag ska stanna kvar.
Det är skiftande känslor angående det.
Självklart skulle det vara skönt att vara hemma bland sina egna saker men samtidigt vet man att om nåt händer så är det bättre att vara på sjukhuset för då kan man få svar och hjälp snabbt.

Men jag försöker att inte oroa mig för det utan ta en dag i taget.

Små mål och varje dag ett kryss i almanackan för varje dag jag får behålla bebisen i magen.

Mmm gott...

Sjukhusmat... Jag har alltså blivit inlagd på obestämd tid. De vill inte sätta in ett cerklage pga infektionsrisken så nu är jag beordrad sängläge ett tag framöver. Det känns fruktansvärt tungt men jag vet ju att det är nödvändigt...

"Favorit" i repris

Inte direkt en favorit men dessvärre en repris... Har blivit inlagd pga för kort livmodertapp. Imorgon ska läkarna bestämma om jag "bara" ska bli sängliggande ett tag framöver eller om det blir ett cerklage inopererat. Jag hoppas på det senare för då får jag förhoppningsvis åka hem... Det här känns som hemsk deja vu från förra gången... Jag vill bara hem till tryggheten och Micke...

Bra och dåliga dagar

Vissa dagar är jag jätteuppåt och tänker att allt kommer att gå bra.
Andra dagar önskar jag att jag kunde gå i ide i några månader för att slippa oroa mig.

Nu har jag haft två jobbiga dagar i sträck.

Träffade en ny läkare på SpecMVC i måndags och kände inte riktigt nåt förtroende för henne så de frågor jag hade kom liksom inte upp...
Hon kollade min livmodertapp för att se så inga förändring skett, efter några minuters tystnad säger hon att hon inte är någon expert på att mäta utan det är nog bäst att jag blir skickad till ett cervix-ultraljud så det blir rätt gjort.
Hon säger även att jag inte behöver oroa mig alls utan det är bara en säkerhetsåtgärd.
I nästa sekund säger hon att bebisen ligger med huvudet neråt.
Självklart börjar jag oroa mig, det påminner så mycket om Adam, han låg oxå med huvudet neråt strax innan han kom ut...

Jag vet att jag där och då borde ha frågat lite mer men som sagt, jag kände ingen kontakt med läkaren så det blev inte av.

Förhoppningsvis får jag lite svar på frågorna idag när jag är på cervix-ultraljudet för det är jobbigt att oroa sig hela tiden (svårt att sova på nätterna, huvudvärk och tårar som rinner).

Det är svårt att tänka med hjärnan istället för hjärtat...

Snö, snö, snö.

Att det kommit mycket snö i år är nog inget som undgått nån. 
Jag tyckte att det var mycket snö inne i stan men här ute på landet är det verkligen helt sjukt.
.
Tur man slipper skotta!

Buff buff

Idag har h*n buffat på ordentligt i magen.

Det kan vara för att när jag sitter ner på jobbet så skär skärpet in lite i magen och då kanske h*n inte fick plats...

Men det har varit jättemysigt att känna buffarna.

Hoppas h*n fortsätter för jag blir lugn av att känna den.