Jag kunde inte riktigt skaka av mig känslan att jag inte gett Adam den tid han förtjänat.
Jag var helt enkelt tvungen att flexa från jobbet och åka till minneslunden igen.
Att sitta där på kyrkogården, lyssna på fåglarna, gråta lite och prata med Adam gav mig iallafall lite lugn i kroppen.
Och att sen åka till dagis och få en väldigt blöt snorpuss utav Gabriel...
Då vet man att livet går vidare trots alla motgångar.
Men jag kommer alltid att undra hur Adam skulle ha varit om han funnits kvar hos oss...
skickat från min Sony Ericsson Xperia arc
1 kommentar:
Camilla!
Som jag nämnde i morse. Så var det en speciell dag idag :)
Adams födelsedag så klart.
Du må tro att han funnits i mina tankar.
Jag vet att du på ngt sätt kan se spår av Adam i Gabriel.
Dom är ju bröder :-)
Kanske Adams viljestyrka och kämparanda.
Gemensant har de båda bröderna iaf helt klart de underbaraste föräldrarna.
Stor Kramis till er alla familjen M.
Skicka en kommentar