Känslan man har när man är rädd är svår att glömma...
Särskilt när man är rädd för att mista sitt eget barn.
Min gravida kollega Anna har blivit inlagd pga att bebisen är på väg alldeles för tidigt. H*n ska inte komma förrän i januari.
När jag hörde det fick jag magknip...
Magknip och rädslan som är så otroligt bekant för mig.
Ingen ska behöva överleva sin bebis!
Men jag vet oxå att positiva tankar är bra så jag försöker skicka många såna åt Annas håll.
Det kommer att gå bra!
Självklart!
1 kommentar:
Vad go du är Camilla. Vrt så himla rörd, ledsen och glad på samma gång.
Du bär ju på erfarenheten av en Ängla historia men också en Solskens historia.
Jag kan inte styra mitt öde. Vill Skorpan och kroppen redan idag så blir det så. Men vi har ett super team bakom oss. Både hemma och de som jobbar på KS förlossning och Neo.
Det som är tufft just nu är ovissheten. Och att det svänger så fort åt båda håll.
Jag hoppas bara att du ger av dig själv fõr att du orkar. Jag vill inte väcka läkta sår mm hos dig.
Kramar i massor till dig!
Skicka en kommentar