Men ett stort steg för mig.
Hälsade på Anna häromdagen på KS.
Hon ligger precis ovanför neo så när hissen stannade på neo-våningen och ett par kliver ur brister mitt hjärta.
Jag ser dem ta av sig ytterkläderna och hänga in dem i skåpen.
Sen stängs hissdörren och jag får svälja många gånger för att inte börja gråta.
Jag vet ju hur de känner sig när de sen kliver in på neo...
Hur man slits mellan hopp och förtvivlan...
Det var supertungt men jag är glad att jag åkte dit.
Jag vill vara ett stöd för Anna.
Man behöver prata av sig med nån som varit med om samma sak.
Man håller skenet uppe när man har besök men jag vet vilken känsloberg-och dalbana som pågår inom henne.
Det är ilska, oro och drömmar som slås sönder.
Drömmar om att få gå och visa sin mage för världen, shoppa och boa innan bebisen kommer...
Det låter konstigt men nu håller vi tummarna att Anna får ligga kvar i många veckor! :)
1 kommentar:
TACK FÖR ATT DU KOM CAMILLA!
Det betyder verkligen massor.
Alla mina besök är viktiga. Men ditt berör på ett annat plan. Du förstår vart jag befinner mig och vart jag kan hamna känslo mässigt.
Sedan är jag så tacksam och berörd för att du utsätter dig själv för att stötta mig.
Även om jag inte svarat direkt betyder dina pepp mess så himla mycket.
Du är så himla go. Och min Rickard som aldrig träffat dig tidigare har blivit berörd av dig, er historia och ditt engagemang för mig, oss och vår Lilla Skorpa.
Kramar till dig!
Skicka en kommentar