Vi kommer aldrig att bli en komplett familj men vi kan iallafall försöka. En son i himlen och en son i famnen...
28 september 2010
23 september 2010
Snart 2 år
Adams 2-års dag närmar sig med stora steg och min magknip med den.
Jag kan inte fatta att det snart är två år sen han kom och vände...
TVÅ ÅR!!!
Första året var det värsta jag varit med om någonsin.
Att behöva gå vidare var inte lätt, vi kämpade verkligen för att hålla oss över ytan.
Vi drog oss undan ifrån alla och hoppades bara att vi skulle överleva en dag till.
Under andra året blev vi gravida och vi blev faktist lyckliga igen men när jag helt plötsligt blev inlagd på sjukhuset visste vi inte om vi skulle behöva gå igenom samma sak en gång till.
Gabriel kom för tidigt och känslorna över att återigen flytta in på neo var obeskrivliga.
Jag fick höra hela tiden att jag var tapper men det var många gånger som jag bröt ihop och bara låg och grät och skakade.
Men nu när Adams två-års dag närmar sig har vi en liten underbar kille i famnen.
Han mår bra och vi mår bra.
Samtidigt som jag är överlycklig över att Gabriel är här så är jag så fruktansvärt ledsen för Adam.
Jag vet ju att om inte Adam hade lämnat oss så hade inte Gabriel varit här...
Och vad skulle livet vara utan Gabriel???
Jag kan inte fatta att det snart är två år sen han kom och vände...
TVÅ ÅR!!!
Första året var det värsta jag varit med om någonsin.
Att behöva gå vidare var inte lätt, vi kämpade verkligen för att hålla oss över ytan.
Vi drog oss undan ifrån alla och hoppades bara att vi skulle överleva en dag till.
Under andra året blev vi gravida och vi blev faktist lyckliga igen men när jag helt plötsligt blev inlagd på sjukhuset visste vi inte om vi skulle behöva gå igenom samma sak en gång till.
Gabriel kom för tidigt och känslorna över att återigen flytta in på neo var obeskrivliga.
Jag fick höra hela tiden att jag var tapper men det var många gånger som jag bröt ihop och bara låg och grät och skakade.
Men nu när Adams två-års dag närmar sig har vi en liten underbar kille i famnen.
Han mår bra och vi mår bra.
Samtidigt som jag är överlycklig över att Gabriel är här så är jag så fruktansvärt ledsen för Adam.
Jag vet ju att om inte Adam hade lämnat oss så hade inte Gabriel varit här...
Och vad skulle livet vara utan Gabriel???
20 september 2010
Bajs :)
Jo just det, om nån undrar så bajsar Gabriel som vanligt nu, kanske en gång i veckan.
Det känns jätteskönt att det har kommit igång igen.
Vi var ju lite (läs jätte) oroliga att nåt var fel.
Det känns jätteskönt att det har kommit igång igen.
Vi var ju lite (läs jätte) oroliga att nåt var fel.
19 september 2010
16 september 2010
11 september 2010
Egen tid
Man vill gärna få ett litet brejk ifrån "barnpassningen" och få göra lite egna saker utan att bli avbruten hela tiden.
Då är det lite skillnad på vad jag och Micke gör.
Han gör sånt som han tycker är roligt tex sitta framför datorn och spela.
Medans jag, jag passar på att duscha, tvätta, plocka undan, laga mat...
Inget som verkligen får mig att slappna av utan sånt som måste göras här hemma.
Jag får självklart skylla mig själv men det är ju lite lustigt hur vi prioriterar olika.
Då är det lite skillnad på vad jag och Micke gör.
Han gör sånt som han tycker är roligt tex sitta framför datorn och spela.
Medans jag, jag passar på att duscha, tvätta, plocka undan, laga mat...
Inget som verkligen får mig att slappna av utan sånt som måste göras här hemma.
Jag får självklart skylla mig själv men det är ju lite lustigt hur vi prioriterar olika.
5 september 2010
Dop
Igår hade vi dop för Gabriel.
Det blev en väldigt lyckad tillställning och G var hur snäll som helst.
Han skrattade åt prästen och grät inte när hon "hällde" vatten på honom.
Inget gnäll på hela dagen och då var han ändå runt hos hur många personer som helst.
Han somnade tom i sin kusin och gudmor Paulinas famn.
När kvällen sen kom, längtade jag verkligen till sängen, jag längtade till att få krypa nära G och gosa och lukta och pussa. :)
Bilder kommer sen. Jag/Micke fotade ju inget själva utan hoppas få bilder från alla andra som fotade.
Det blev en väldigt lyckad tillställning och G var hur snäll som helst.
Han skrattade åt prästen och grät inte när hon "hällde" vatten på honom.
Inget gnäll på hela dagen och då var han ändå runt hos hur många personer som helst.
Han somnade tom i sin kusin och gudmor Paulinas famn.
När kvällen sen kom, längtade jag verkligen till sängen, jag längtade till att få krypa nära G och gosa och lukta och pussa. :)
Bilder kommer sen. Jag/Micke fotade ju inget själva utan hoppas få bilder från alla andra som fotade.
Föräldragruppen
Det gick okej i fredags på föräldragruppen.
När frågan angående första barnet kom så sa jag ingenting.
Det kändes inte som rätt tillfälle att berätta...
När frågan angående första barnet kom så sa jag ingenting.
Det kändes inte som rätt tillfälle att berätta...
1 september 2010
Tvåbarnsmor
Jag får ångest när jag vet att jag ska träffa nytt folk.
På fredag är första gången för föräldragruppen och då vet man ju vilka samtalsämnena är.
Vad svarar man på frågan "är det er första"?
Samtidigt som jag inte vill förneka att vi har två barn så vill man inte alltid säga som det är.
Jag kan fortfarande inte berätta utan att gråta.
Ett barn i himlen och ett i famnen.
Jag är tvåbarnsmor men inte som "vanliga" mammor.
Jag har bara ett barn vid liv...
På fredag är första gången för föräldragruppen och då vet man ju vilka samtalsämnena är.
Vad svarar man på frågan "är det er första"?
Samtidigt som jag inte vill förneka att vi har två barn så vill man inte alltid säga som det är.
Jag kan fortfarande inte berätta utan att gråta.
Ett barn i himlen och ett i famnen.
Jag är tvåbarnsmor men inte som "vanliga" mammor.
Jag har bara ett barn vid liv...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)