När de visar nåt på tv om förtidigt födda barn så undviker jag de programmen.
Igår visades Uppdrag granskning om lilla Linnea på KS.
Jag undvek programmet ända tills det var cirka tio minuter kvar....
Just då fick man se deras privata bilder från deras sista tid med Linnea.
De pratade om hur de satt med henne de sista timmarna i famnen.
Då brast det för mig...
Tanken på Adams sista andetag när han låg i min famn...
Tiden innan när vi alla satt i ett rum, vi, våra föräldrar, kuratorn och läkarna.
Läkarna som förklarar att det finns inget mer att göra än att låta honom somna in.
Vi skulle bara bestämma när...
Det var det värsta beslutet jag nånsin varit med om...
Kvart i ett den 17 oktober somnar Adam in, liggandes i min famn.
Hur överlever man nåt sånt???
Man bara gör det.
Sorgen bleknar men minnena består.
Och jag kommer alltid undra hur Adam skulle ha varit...
Precis som Linneas föräldrar alltid kommer att undra.
Skillnaden mellan oss är bara att vi vet vad som hände, Linneas föräldrar vet inte.
skickat från min Sony Ericsson Xperia arc
